”Sjukvårdens kris handlar om underbemanning”
Vi är 22 månader in i pandemin och budskapet från många medlemmar som jobbar inom sjukvården är tydligt: vi är slutkörda. Så här kan det inte fortsätta. Vi förväntar oss att arbetsgivarna i sjukvården lyssnar på medlemmarna och tar fram en plan på hur man ska hantera dagens situation och erbjuder personalen vila och återhämtning, skriver Kommunal.
Sjukvård (genrebild).
Vården är extremt pressad. Pandemin bara fortsätter och fortsätter. Sjukvårdsanställda medlemmar i Kommunal – bland annat undersköterskor – har för närvarande på de flesta håll en ohållbar situation.
Sjukfrånvaro, hemkarantän i väntan på testresultat och högt antal patienter i behov av vård. Vi har en växande vårdskuld där hundratusentals svenskar väntar på operation, arbetsmiljöskulden växer efter en långvarig och extrem arbetsbelastning och patientsäkerheten hotas.
Men det är inte bara pandemin som pressar sjukvården, problemet är större än så. På längre sikt måste vårdens strukturella fel lösas. Och det går inte att komma ifrån att sjukvårdens kris handlar om underbemanning.
Sjukvårdens kris är en personalkris
Problem handlar inte enbart om den höga smittspridningen utan om sedan länge kända strukturfel och politikens naiva tro att sjukhus kan styras som en fabrik – att man kan fortsätta ”effektivisera” vården år efter år – det vill säga anställa färre och färre som arbetar patientnära.
Hälso- och sjukvårdens kris är en personalkris. När det pratas om ”stängda vårdplatser” handlar det om att bemanningen inte räcker till att bemanna det antal vårdplatser som skulle behövas. Det här har skapat en nedåtgående spiral: när personalen slutar förvärras arbetsbelastningen för de som är kvar, det leder till sämre schema med mindre flexibilitet och mer övertid.
Sedan pandemins start har Kommunal jobbat aktivt för att åtgärda de värsta bristerna. Krislägesavtalet har uppdaterats för att förbättra möjligheterna till återhämtning och i december slöts en avsiktsförklaring kring friskare arbetsplatser med Sveriges Kommuner och Regioner. På sikt kommer det här att leda till arbetsmiljöförbättringar. Men det går inte att komma runt att ska vi lösa problemen så måste bemanningen öka. Och framför allt så är läget akut och åtgärder måste till direkt.
Krisen fanns redan innan pandemin
I höstas släppte Kommunal en rapport där undersköterskornas erfarenheter och lärdomar av att arbeta i sjukvård under en pandemi beskrivs. Vittnesmålen från Kommunals sjukvårdssektioner beskriver en sjukvård som var i kris redan innan pandemin. I rapporten framkommer tre tydliga åtgärder som kan lösa stora delar av sjukvårdens kris:
- Undersköterskorna behöver fler kollegor. Att bemanningen konstant upplevs vara nära bristningsgränsen gör sjukvårdsverksamheterna sårbara. Regionen ses ofta som en kortsiktig arbetsgivare som till och med har en oförmåga att planera vanliga semesterperioder. Intervjuade ser ett tydligt samband mellan bristande bemanning och vårdkvalitet.
- Använd kompetensen rätt. Pandemin har tydliggjort vikten av rätt använd kompetens – inte minst undersköterskekompetens. Det finns en stor potential att organisera vården mer effektivt genom att bättre nyttja undersköterskornas kompetens som en del av det multiprofessionella vårdteamet. Dessutom måste fler få chansen att utbilda sig till specialistundersköterskor med till exempel IVA- eller akutsjukvårdskompetens.
- Arbetsgivare måste ta sitt ansvar för vårdens arbetsmiljö. Berättelserna lyfter också att det finns en arbetsmiljöskuld efter långvarigt hög fysisk och psykosocial arbetsbelastning. Arbetsgivarna måste se till att personalen som kämpat i frontlinjen får stöd och möjlighet till återhämtning. På längre sikt behövs det ett systemskifte – sjukvården kan inte förväntas fungera utan marginaler.
Det är bråttom
Med lärdomarna färskt i minne är det hög tid att bygga en långsiktigt stabil och hållbar sjukvård. För att kunna bygga ut kapacitet i en kris – och öka tillgängligheten i vardagen – behövs motståndskraft. Efter pandemin måste vi bygga en robust sjukvård som baseras på trygga jobb och yrkeskunnig personal, och det finns ingen bättre tid att börja arbetet än nu.
Det här framförde Kommunal till socialminister Lena Hallengren och biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson när vi tillsammans med Läkarförbundet och Vårdförbundet hade ett gemensamt möte om situationen för Sveriges vårdanställda. Åtgärder behövs både på nationell och på regional nivå. Och det är bråttom. Att bemanningen konstant upplevs vara nära bristningsgränsen gör sjukvårdsverksamheterna sårbara. Undersköterskor ser ett tydligt samband mellan bristande bemanning och vårdkvalitet. Vad är Sverige för välfärdssamhälle om vi saknar en sjukvård att lita på, i vardag och kris?
