Kommungränsen avgör om du får arbetsskor

Har du rätt till gratis arbetsskor? Det varierar stort beroende på vilket yrke du har, visar Kommunalarbetarens granskning. Men det beror också på i vilken kommun du bor.

Bara 7 procent av landets kommuner ger sina hemtjänstanställda fria arbetsskor.

– Jag tycker att det är väldigt konstigt att vi inte har samma regler. Vi gör ju samma jobb, säger undersköterskan Rosmari Löfdahl.

”Tydligt att det framför allt handlar om kön”

Arbetsmiljö

Kommunalarbetarens undersökning till personalcheferna visar att traditionellt manliga yrken oftast har fria arbetsskor, medan traditionellt kvinnliga yrken inte har det. Men förutom gränsen mellan könen visar vår enkät att kommungränsen kan vara minst lika avgörande.

Vi tog oss till Södertälje och Salem, två grannkommuner söder om Stockholm. I Södertälje arbetar undersköterskan Samia Ahmad i hemtjänsten. Hon jobbar dagar och kvällar, går mycket alla årstider och berättar om skor som slits ut snabbt.

– Jag har trötta ben, så jag behöver tänka lite extra på vilka skor jag ska köpa. Då brukar jag alltid köpa Ecco-skor. De kostar, det blir minst 1 500 kronor per par.

6000 kronor

Samia säger att hon sliter ut fyra par skor om året, en kostnad alltså på 6 000 kronor årligen. Pengar hon har fått lägga ut själv. Tills i år, när kommunen efter påtryckningar från Kommunal införde fria arbetsskor för hemtjänstanställda i Södertälje.

– Vi är jättetacksamma att facket har tagit upp det här.

På andra sidan kommungränsen, i Salem, arbetar undersköterskan Rosmari Löfdahl. Hon berättar att hon kan gå 29000 steg på en vanlig arbetsdag. Skorna slits fort och Rosmari får liksom sina kolleger på den här sidan kommungränsen betala för dem själv.

– Det här är någonting vi pratar om ganska ofta, säger hon. Det är en arbetsmiljöfråga också. Har man bra skor på jobbet så besparar man sig mycket arbetsskador, eftersom det är våra fötter som tar alla stötar när vi går.

Det är inte bara för undersköterskor det skiljer sig. Också för Kommunals näst största yrkesgrupp, barnskötare, varierar det stort från kommun till kommun om arbetsgivaren tillhandahåller fria arbetsskor. På Rosmaris sida av kommungränsen till Södertälje, i Salem, arbetar barnskötaren Tobias Sundberg. Vi träffar honom efter en lång arbetsdag utanför Galaxens förskola i Salems centrum. På fötterna har han ett par slitna gympadojor.

– Man tar det sämsta man har hemifrån och använder på jobbet, säger han.

Han pekar på att tillgången till arbetsskor är en klassfråga.

– Ett par bra vinterskor kostar 1000 kronor, det är inte så kul att lägga ut, de slits ju mycket i förskolan. Ska man lägga så mycket pengar? Det är svårt, vi är ju en av de sämst betalda yrkesgrupperna.

Medlemmar har skrivit motioner till sektionen om att man vill ha arbetsskor. I männens värld är det ju en självklarhet.

Vi fotograferar Tobias tillsammans med Camilla Cooper, fackligt aktiv barnskötare på andra sidan kommungränsen. Camilla arbetar i Södertälje där inte bara hemtjänstanställda fått arbetsskor, även barnskötare har numera rätt till det. Camilla kommer med ett par nya fodrade gummistövlar. Tobias tittar avundsjukt.

– De där är ju toppen!

Camilla berättar hur det gick till när barnskötarna till slut fick rätt till arbetsskor i Södertälje.

– Medlemmar har skrivit motioner till sektionen om att man vill ha arbetsskor. I männens värld är det ju en självklarhet. Så det är önskemål från folk som jobbar ute i verksamheten. Sedan har man drivit på det här från sektionen. 

Hur har ni legat på politikerna?

– I och med att det kommer in krav från Kommunals medlemmar, där man visar på vikten av arbetsskor så har man väl förstått det till slut. Så har man drivit igenom det.

Hon säger att det tyngsta argumentet emot har varit kostnadsfrågan. Därför har det blivit så att kommunen har tilldelat de anställda skorna i olika omgångar, för att kostnaden inte ska komma på en och samma gång.

Jag frågar Camilla Cooper om hur en medlem på golvet ska kunna driva frågan.

– Den fackliga organisationen och arbetsgivaren måste ha ett samarbete. Sedan är det viktigt att man får med medlemmarnas åsikter utifrån verkligheten på golvet. Att de beskriver slitage av sina privata kläder. Politikerna måste få höra verklighetens ord från dem som jobbar på golvet. Så gemensamt arbete från fackliga och arbetsgivaren, det är dialog. Och scener och bilder från verkligheten. Då tror jag man kan få en bättre förståelse av vikten av arbetsskor.

Ett annat sätt att driva frågan är via sociala medier. En eldsjäl där är Ida Nilsson, som är vårdbiträde inom äldreomsorgen i Norrtälje. Hon har bildat Facebookgruppen ”Rätten till fria arbetsskor” som i skrivande stund har över 2 400 medlemmar. Där skriver vård-, förskole- och skolanställda om hur de har burit sig åt och ger tips och råd till varandra.

En viktig distinktion när det gäller arbetsskor är att många mansdominerade yrken i Kommunal, såsom maskinister, omfattas av Arbetsmiljöverkets regler om skyddsskor. Där säger de statliga föreskrifterna att sådana ska tillhandahållas av arbetsgivaren. Liknande regler finns inte för exempelvis undersköterskor eller barnskötare. 

Utanför förskolan Galaxen i duggregnet i Salem står Tobias Sundberg i sina slitna gympaskor. Han säger att rätten till bra skor handlar om både ekonomi och ergonomi.

– Våra kroppar slits. Det här borde vara självklart.