Maud Olofsson (C) och Göran Hägglund (KD) har båda poserat på bild med hemtjänstföretagaren Leyla Anabestani, som senare avslöjades som fuskare.

Maud Olofsson (C) och Göran Hägglund (KD) har båda poserat på bild med hemtjänstföretagaren Leyla Anabestani, som senare avslöjades som fuskare.

Det här är en förkortad och omarbetad version av en granskning från boken Hemtjänstmaffian, skriven av Kommunalarbetarens reporter Mira Klingberg Hjort och Arbetets reporter Karl Martinsson.


Leyla Anabestani gjorde sitt livs klipp när hon 2008 fick köpa Hässelby-Vällingbys hemtjänst för 3 000 kronor. Det var en av de avknoppningar av offentlig verksamhet som skedde i rask takt i mitten på 00-talet. Hon döpte sin avknoppade hemtjänstverksamhet till Freja assistanstjänst.

Hon har synts leende på bilder bredvid såväl Maud Olofsson (C), dåvarande näringsministern, som Göran Hägglund (KD), dåvarande socialministern. De lyfte båda fram henne som ett strålande exempel på kvinnligt entreprenörskap och på hur bra valfrihetsreformerna i välfärden varit för att gynna kvinnors företagande.

Och affärerna gick bra. Vinstmarginalen var de flesta av åren sedan bolaget bildades klart över snittet för hemtjänstföretag. 2016 var den över 22 procent. Det var också det året som Leyla Anabestani tog ut den största summan pengar ur företaget i utdelning – åtta miljoner kronor. Åren 2009 till 2016 plockade hon sammanlagt ut hisnande 12,9 miljoner kronor i aktieutdelningar. 

12,9 miljoner

Hur kan ett hemtjänstföretag göra så stora vinster? Hemtjänst är en personalintensiv bransch där betalningen från kommunerna är snävt beräknad för att täcka omkostnaderna och möjligen ge en liten vinst till ägarna. De kommunala hemtjänstverksamheterna och företagen får lika mycket pengar för varje hemtjänsttimme. Många kommuner klarar sig inte på den ersättningen. Men Freja assistanstjänst gjorde alltså ett år över 22 procent i vinst, en dryg femtedel av alla pengar som kom in. 

Så småningom blev svaret på hur det var möjligt tydligt. I december 2019 fick framgångssagan ett abrupt slut då Stockholms stad sa upp avtalet med företaget. De hade fuskat.

I Stockholms stads beslut framgår att hemtjänstbesök inte hade registrerats på blippetiketterna i brukarnas bostad. De hade i stället loggats manuellt från kontoret av enhetschefen innan fakturorna skickats till kommunen. Dessutom hade företaget brutit mot arbetstidslagen genom att personal arbetat hela månader i taget utan att vara lediga. I beslutet skriver kommunen även att brukarna inte fått sina insatser utförda enligt beställning. 

När vi söker Leyla Anabestani för en kommentar lägger hon på luren. Hon återkommer aldrig och svarar inte längre när vi ringer.

Vi har i en tidigare artikel berättat hur fusket i hemtjänsten är omfattande och pågår i hela landet. Sedan 2013 har 66 hemtjänstföretag slängts ut ur en eller flera kommuner på grund av fusk. Men hur mycket pengar tjänar egentligen de fuskande företagen? Skulle det till och med gå att hitta fuskarna genom att studera företagens vinster?

Kommuntjänstemannen Greger Lilliebladh lutar sig fram över laptopen i det nedsläckta konferensrummet i Norrköpings kommunhus. På väggen intill projiceras hans dataskärm med rad efter rad av Excelkolumner.

– Den här filen har jag använt på flera olika kommuner, berättar han och pekar mot skärmen.

Greger Lilliebladh.
Greger Lilliebladh.

Greger Lilliebladh har länge arbetat med att granska hemtjänstföretag. Först i Södertälje där han var med och avslöjade den stora fuskhärvan 2013. Sedan 2018 i Norrköping. Det händer också att han hjälper andra kommuner som misstänker fusk i hemtjänsten. En av arbetsmetoderna är just siffror och Excel.

Det han visar för oss på väggen är en egentillverkad räknesnurra som han skapade under tiden i Södertälje. I den har han matat in kostnader som semester, skatter och avgifter. Löner för chefer, administration och andra omkostnader som lokalhyra. Helt enkelt allt ett hemtjänstföretag måste betala för att kunna driva sin verksamhet.

På skärmen syns siffrorna svart på vitt. Hur mycket kan företaget tjäna med de givna förutsättningarna? Är det något som inte går ihop?

Målet är att utgå från siffrorna. Hur mycket är det rimligt att göra i vinst utifrån vad kommunen betalar för hemtjänsten? Krävs det extremt låga löner eller orimliga tidsregistreringar för att nå upp till resultatet?

Greger Lilliebladh kallar det för ”torrsimulering”. Att systematiskt leta efter varningstecken hos alla företag, i stället för att utgå från larm eller konkreta misstankar.

Torrsimulering är givetvis ingen exakt vetenskap. Greger Lilliebladh visar oss hur man kan få helt olika resultat i räknesnurran om man sänker omkostnaderna något eller minskar snittlönen. Men vissa nivåer får honom ändå att studsa.

– Har du över 14 procent i vinstmarginal så tar jag det som en varningsfaktor.

Den totala volymen inom Hemtjänstsverige är så oerhört stor. Vi pratar många miljarder kronor i omsättning per år. Då spelar ju ingen roll om fusket är två eller fem procent. Det blir tresiffriga miljontal.

Greger Lilliebladh

Patrick Livijn, som sedan 2011 varit vd för hemtjänstföretaget Adeocare, bekräftar att det är svårt att tjäna stora pengar i hemtjänstbranschen.

Han menar att ett företag som bara sysslar med hemtjänst ”i en perfekt värld” kan skapa en vinstmarginal på omkring 8 procent. Ett riktigt bra år kan den möjligen gå upp mot 10 procent. 

– Men då jäklar ska du ha koll på din beläggning och schemaläggning. 

Patrik Livijn säger att han skulle reagera om det var ett större bolag med vinster på 15-20 procent. Ur hans perspektiv som hemtjänstföretagare handlar det också om osund konkurrens. Hans företag och de som fuskar har inte samma förutsättningar.

När vi går igenom ekonomin för de 66 fuskande företagen året innan de slängdes ut för fusk ser vi mycket riktigt en tydlig koppling mellan hög vinst och fusk. Medianvinsten var i snitt 10 procent, betydligt högre än de 3,7 procent som är medianvinsten i alla företag som hade tillstånd att driva hemtjänst i november 2020. 

Var tredje fuskföretag hade en vinstmarginal över 14 procent. Totalt gjorde företagen vinster på över en halv miljard kronor mellan 2013 och 2020. Utdelningarna var totalt 186 miljoner kronor. Det går givetvis aldrig att säga hur mycket av de pengarna som var resultatet av fusk. 

Men slutsatsen av vår granskning är uppenbar: Att fuska kan vara mycket lukrativt.

Fuskföretagen i siffror.
Fuskföretagen i siffror.

Vi bestämmer oss för att gå igenom alla företag som har tillstånd, drygt 400, för att se om några har misstänkt höga vinster. De flesta av dessa företag har aldrig åkt fast för fusk.

Totalt 56 av hemtjänstföretagen med tillstånd visar sig ha en vinstmarginal över 14 procent – den siffra som får Greger Lilliebladh i Norrköping att studsa. Sammanlagt redovisade dessa bolag vinster på 213 miljoner kronor i sina senaste årsredovisningar. Samma år hamnade 27 miljoner i ägarnas fickor i form av utdelning.

För de flesta av företagen är vinsterna inga engångsföreteelser. Sedan 2013 har samma 56 företag gjort cirka 840 miljoner kronor i vinst. Utdelningarna till ägarna var 250 miljoner, alltså drygt 4,5 miljoner kronor per företag.

Vissa av företagen på listan tjänar dock betydligt mer än så. 21 av de 56 högvinstföretagen gör en vinst på över 25 procent. Det betyder alltså att en fjärdedel av alla pengar som kommer in i verksamheten under året blir till vinst när året är slut. Dessa företag har sammanlagt gjort utdelningar på 121 miljoner kronor sedan 2013.

121 miljoner

Det är inte förbjudet att gå med vinst, och även Greger Lilliebladh betonar att hög vinst i sig inte är ett bevis för oegentligheter. En hög vinst ett enstaka år kan ha många förklaringar.

I mindre bolag med omsättning på några miljoner är det också vanligt att ägaren jobbar i verksamheten men struntar i att ta ut någon lön. I stället blir utdelningen ”lönen” vilket givetvis drar upp vinstmarginalen. Men i de bolag som hade en vinstmarginal över 14 procent var bara hälften mindre bolag med omsättning under 10 miljoner kronor. Det är alltså svårt att förklara många av de höga och återkommande vinsterna på det sättet.

Både kommuner och seriösa hemtjänstföretagare är alltså överens om att många av de vinster som görs i hemtjänstbranschen inte är rimliga om man följer reglerna och har rimliga löner och villkor för personalen. Vår granskning visar också en tydlig koppling mellan höga vinster och fusk.

Hur mycket fusk som döljer sig bakom de höga vinsterna går dock inte att svara på bara genom att studera årsredovisningarna. Det blir upp till tjänstemän som Greger Lilliebladh att granska företagen närmare och se vad gömmer sig under ytan.

Han själv tror att det finns ett stort mörkertal och att mångmiljonbelopp varje år försvinner ut till fuskande företag.

– Den totala volymen inom Hemtjänstsverige är så oerhört stor. Vi pratar många miljarder kronor i omsättning per år. Då spelar det ju ingen roll om fusket är två eller fem procent. Det blir tresiffriga miljontal.

Så gjorde vi granskningen

Vi har begärt ut alla beslut om uppsägning eller hävning av hemtjänstföretag i alla 169 kommuner som har använt sig eller använder sig av Lagen om valfrihetssystem, Lov, inom hemtjänsten. Vi har sedan gått igenom besluten för att kartlägga både omfattningen och hur fusket går till.

Hävning är det skarpaste sättet som kommuner kan bryta ett avtal på. Ofta innebär det att företaget får sluta direkt. Säger kommuner i stället upp ett företag finns det en uppsägningstid då företaget får fortsätta verka – ofta på ett halvår. Om det blir hävning eller uppsägning beror på hur grava fel företaget begått.

Med fusk menar vi att företagen medvetet har vilselett kommunenDet kan handla om att företaget har tagit betalt för insatser som inte har utförts, att de har haft anhöriga till brukarna anställda för att utföra omsorgen trots att det varit förbjudet och att de har manipulerat tidsregistreringssystemen.

Om boken Hemtjänstmaffian

Artikeln är en förkortad och omarbetad version av en granskning från boken Hemtjänstmaffian, som kommer ut på Atlas förlag den 8 september. Hemtjänstmaffian är skriven av Kommunalarbetarens reporter Mira Klingberg Hjort och Arbetets reporter Karl Martinsson.