”Jag är trött på att vara timanställd!”
Jag sa upp mig från en fast tjänst för att läsa till undersköterska eftersom det var ”så lätt att få jobb” i vården. Men den fasta och trygga tjänsten verkar svår att finna – verkligheten handlar om timanställningar, skriver Anna Hermodsson.
Anna Hermodsson.
Min förra anställning fick jag fem veckor efter att jag tog studenten. Men efter 15 år på bensinstationen ville jag göra något annat. Jag är en omhändertagande människa och var intresserad av vården och av psykiatrin. Alla sa att det var så lätt att få jobb i vården och att man som undersköterska kunde jobba överallt. Jag kände att jag kunde säga upp mig och börja plugga utan att behöva vara orolig.
Nu i maj är det tre år sedan jag tog examen som undersköterska. Jag har fortfarande inte fått en fast tjänst. Jag har jobbat på äldreboende, i hemtjänsten, på sjukhus och nu inom äldrepsykiatrin på Maria Sol i Helsingborg. Jag älskar detta jobb!
Mina timanställningar och vikariat har varit hos olika privata utförare, i regionen och nu inom socialförvaltningen vilket gör att de inte kunnat räknas samman enligt lagen om anställningsskydd. Men i mitt liv räknas varje månad med timanställning på samma sätt oavsett vilken arbetsgivare jag har.
Jag har fortfarande räkningar att betala och det är psykiskt stressande att inte veta hur det blir framåt. Hur mycket kommer jag att få jobba den här månaden? Vad blir lönen? Räcker pengarna?
Att ständigt gå som timanställd skapar en stress inom mig. Jag har fortfarande räkningar att betala och det är psykiskt stressande att inte veta hur det blir framåt. Hur mycket kommer jag att få jobba den här månaden? Vad blir lönen? Räcker pengarna?
Jag är inte ensam. Vi är många timanställda som jagar arbetspass.
I början funderade jag inte så mycket över situationen. Jag var ny i jobbet. Det är först nu som jag verkligen känner att jag behöver ha något fast för att kunna känna tryggheten.
Det är svårt att få lån när jag inte har en fast tjänst. Det går inte att flytta till hus, och det påverkar på många andra sätt. Man blir ledsen eftersom livet står och stampar.
Jag valde om i livet och började en ny bana med studier för att jag trodde och hoppades att det var ganska lätt att direkt få ett fast jobb. Att man kunde få den tryggheten.
Varför ska det vara så svårt att få en fast anställning inom vården? Konsekvensen kommer att bli att fler drar sig bort från vården och söker jobb inom andra branscher. Ska jag börja inom handeln igen för att kunna få en tillsvidareanställning?
