Innan mötet.

Chefen har fått ett samtal. En familj vill inte ha normalkost till sitt barn. De vill heller inte ha någon av de etablerade undantagen. Det vill säga vegetarisk eller fläskfri kost. Som dietkock hamnar de som är allergiska och intoleranta på mitt matbord. Detta barn är dock inget av det. Föräldrarna vill ha stenålderskost. Chefen har googlat. Färsk fisk, färskt kött, frukt, bär, nötter, inga mjölkprodukter, inget salt, inget vitt socker, inga spannmålsprodukter.

Det låter dyrt, säger en av kokerskorna. Chefen säger att det är ett orimligt krav och att min uppgift är att laga mat till de barn som blir sjuka annars. Normalkost råder. I mitt kök råder hårdare krav på hygien än i storköket, i mitt kök krävs det intyg för att få mat. Intyg från läkare.

Efter mötet.

Jag ska trots allt laga mat till stenåldersbarnet på tretton månader. Chefen säger att föräldrarna är läkarstudenter och vet minsann vad de pratar om. De äter själva stenålderskost. På stenåldern fick man inte cancer, säger de och chefen. Det var väl för att man dog vid trettiofem, tänker jag, men säger ingenting. Det finns en risk för att barn som växer upp med stenålderskost blir kortare än andra barn på grund av kalkbrist. Men det väger de upp med att äta kalktabletter.

Det handlar om klass, säger en av kokerskorna, chefen ser upp till dem och behandlar dem annorlunda för att de är läkarstudenter. Läkarstudenterna har möte med mig. När de andra barnen äter köttbullar från Mamma Scan ska deras barn äta handrullade utan ströbröd och salt. När de andra barnen får pannkakor skall deras barn äta färsk frukt.

Jag tror det blir så här när föräldrar ser sig själva som kunder. Jag stör mig på föräldrarna, men jag stör mig egentligen mer på att inte chefen kunde sköta det här

Matlagningen.

Stenåldersbarnets fisk ställer till det. En felplacerad smula lax till allergiförskolan kan leda till allergisk chock, anafylaxi. Om ett av de fiskallergiska barnen skulle få i sig kan det leda till hastig svullnad av läpparna, tunga och svalg, vilket till en början leder till svårigheter att prata och andnöd och sedan kvävning om inte adrenalin injiceras omedelbart. Det är för mig okänt om allergier existerade på stenåldern.

Efter inskolningen.

Jag slipper nu laga mat till det nu femton månader gamla pannkaksbarnet. Efter att barnskötarna och pedagogerna i två månaders sett stenåldersbarnet äta från de andra barnens tallrikar har de lyckats övertala läkarstudenterna att deras barn endast får stenålderskost hemma. Ordningen är återställd. Normalkost råder.

I efterhand.

Jag tror det blir så här när föräldrar ser sig själva som kunder. Jag stör mig på föräldrarna, men jag stör mig egentligen mer på att inte chefen kunde sköta det här, att beslutet påverkades av vilka föräldrarna var, och att då också vara utsatt för chefens godtycke. Det skapar en osäkerhet i arbetet.

  • Henrik Johansson
    fd kock, numera skribent