Promenader hjälpte Pernilla mot stress och ångest

Pernilla Nilsson var sjukskriven för utmattning och mådde jättedåligt. Hon provade terapi (kbt) och mindfulness, men när hon försökte börja jobba igen fick hon stresspåslag och föll tillbaka.

–  Jag kände ”det här funkar inte, jag måste göra något”.

Som så många andra hade hon läst om hur viktigt det är med vardagsmotion, att vara aktiv minst 30 minuter om dagen. Hon hade inte ägnat sig åt någon motion sedan hon spelade fotboll som barn, men nu kände hon sig motiverad att prova.

Först var det lite motigt.

–  I början när jag promenerade kände jag att jag fick snabba hjärtslag som när man får ångest, då blev jag lite rädd. Sedan kom jag på att det är bara för att jag rör på mig, berättar Pernilla.

Hålta utanför Kungälv, där Pernilla bor, ligger nära både skog och hav. Det finns gott om fina ­vägar och stigar att gå, även med barnvagnen – Pernilla har fyra hemmaboende barn, det yngsta är ett år. 

Men på vintern är det mörkt i Hålta.

– Jag går med pannlampa. Jag tänkte att jag måste köpa en bra pannlampa för annars kommer jag inte att komma ut, säger Pernilla.

Promenaderna gav Pernilla energi igen, och nu är hon tillbaka på sitt jobb i äldreomsorgen. Hon går mycket i arbetet och minns att hon brukade vara så trött efter jobbet att hon fick tvinga sig ut och gå på kvällen.

–  Kommer man över den tröskeln så orkar man och mår mycket bättre, säger Pernilla.

Det är pandemi, jätte­många mår dåligt. Jag vill verkligen stötta och hjälpa till. Och motion, det hjälper.

Numera är hon sällan trött, och rör sig mer och mer. Hon har börjat löpträna, och provar gärna nya saker. Hon har också startat en grupp på Face­book, som heter Motion för bättre hälsa. Där berättar hon om sin träning för att inspirera andra att röra sig och må bättre. I början var det bara några av hennes vänner som följde henne, men nu har hon över 150 följare.

Dessutom pluggar hon till personlig tränare på distans. Inte för att få en ny karriär, utan för sin egen skull och för att veta vad hon gör när hon ger träningsråd till andra.

–  Jag brinner för detta nu. Det är pandemi, jätte­många mår dåligt. Jag vill verkligen stötta och hjälpa till. Och motion, det hjälper, säger Pernilla.  

---

Så promenerar tre andra kommunalare

Camilla Evertsson socialpedagog

Camilla Evertsson slutade gå på gym när pandemin kom,-eftersom hon har astma. 

– I och med att jag tillhör en riskgrupp så kände jag att det inte var bra att vara bland folk, säger hon.

Hon promenerar fyra gånger i veckan, efter jobbet som socialpedagog i en skola i Hudiksvall. Det blir mellan fem och åtta kilometer varje gång. Hon stannar ibland och gör armhävningar mot parkbänkar. Hemma blir det några situps före eller efter promenaden. Så pandemin har gjort att hon får mer motion än innan. 

–  Jag mår väldigt bra! Jag är mycket piggare, säger hon.

Barbro Sandelin barnskötare

Barbro Sandelin är barnskötare på en förskola i Trollhättan och äter lunch med barnen. Det gör att hon kan promenera på lunchrasten. Ibland hela rasten, men i alla fall 25 minuter – då hinner hon få en kopp kaffe också.

–  Jag blir lugn och avkopplad. När jag kommer tillbaka till arbetet och känner att nu är det dags att ta nya tag, så klarar man det, säger Barbro.

Edin Alukić stödassistent

2018 började Edin Alukić promenera till och från jobbet på ett gruppboende i Karlstad, sammanlagt två timmar. Någon enstaka gång tar han bussen hem om han är extra trött. Men annars går han oavsett hur vädret är.

–  Man måste ha reflexer, pannlampa, broddar ibland. Men det är jättefin promenadväg, så det känns inte tufft eller tungt. Det är så himla trevligt, jag brukar lyssna på musik. Man kan gå snabbare om man vill träna, eller bara ta en lugn promenad.

På sommaren tar han ibland cykeln i  stället.

–  Jag behövde ta in mer aktivitet i mitt liv. Det var ganska mycket bilåkande, mycket sittande. Och jag mår mycket bättre nu. Jag sover bra. Konditionen har blivit bättre, säger Edin Alukić.