För några år sedan semestrade jag och min man i spanska och franska Baskien. Min man var till en början förvånad över att jag föreslog Baskien, han tänkte på organisationen ETA som med våld kämpade för ett självständigt Baskien.

Jag kände givetvis till ETA men mediebilden av Baskien hade förändrats på senare år, jag suktade efter pintxos-krogarna i den vackra staden San Sebastián vid havet, där många Michelin-stjärnor gett hela staden rykte som ett mecka för matintresserade. 

Året efter att vi var där, 2018, upplöstes faktiskt ETA, som varit aktivt ända sedan 1959. Och som sägs ha legat bakom över 800 mord. Ett av dessa mord inleder ”Patria” som betyder fosterland, en serie på HBO Nordic i åtta delar som baseras på en roman av Fernando Aramburu.

Redan efter ett avsnitt känns det som den bästa serie jag sett på länge. Den har en perfekt mix av spänning, intressanta historiska händelser och relationer. Och den känns så genuin, med det spanska språket och karaktärerna, inte minst seriens äldre kvinnor som spelar sina roller fantastiskt samtidigt som de känns som hämtade direkt ur verklighetens kyrkor, kaféer och köttbutiker.

I fokus står två familjer som umgåtts nära varandra i decennier, vilket förändras totalt när pappan i ena familjen mördas av ETA samtidigt som äldsta sonen i den andra familjen är aktiv i organisationen. Vi följer änkan Bittori i hennes sorg och sökande efter svar många år senare.

I första avsnittet lämnar hon sin lägenhet med havsutsikt i San Sebastián och återvänder till byn där hon bodde med man och barn – och där maken mördades. Hennes återvändande väcker oro i byn, men varför? Som ett garn nystas upp får vi följa vad som hände både före och efter mordet.

I Spanien är ETA fortfarande ett känsligt ämne, jag kan inte avgöra vad som är korrekt skildrat eller inte, men för mig som utomstående är det en fruktansvärt bra tv-serie och båda sidorna kommer fram på ett respektfullt och komplext vis.