Leila lagar barnens mat med kärlek

– Vi älskar Leila och barnen älskar Leila. Hon är inte bara ”hon i köket”, säger barnskötaren Efi Ioannidou.

På hennes avdelning sitter ett gäng tvååringar och äter grönkålschips medan de målar på grönkålsblad med grön färg. Leila Dahlborg kommer in och visar upp ett enormt knippe grönkål från sin trädgård.

– Det här ska bli pesto till fisken i morgon, säger hon.

Leila bistår pedagogerna på avdelningarna men hon har även egen måltidspedagogik inne i köket med barnen. Under pandemin har barnen inte fått komma in i köket, annars tycker Leila om att dörren står öppen för dem.

– Ett ledset barn kan alltid få ta på sig kockrocken och hjälpa till i köket.

Vi är på Lundens förskola i Vasastan i Stockholm och doften från köket spritter i korridoren. Leila springer tillbaka till spisen för att göra färdig dagens soppa, ta ut frallorna ur ugnen och lägga upp grönsaker på matvagnarna.

– Numera kan jag tycka att det är roligt att vara ledig på helgerna, men i början ville jag bara komma hit. Det här är ju min hobby så jag känner fort-farande inte att jag går till jobbet, säger Leila som ofta garnerar sina ord med ett skratt. 

Vägen hit var inte spikrak. Kocklinjen hade ingen status när Leila var ung, hon valde vårdlinjen och jobbade som undersköterska i 25 år. Ett jobb som hon också älskade. Men matlagning hade alltid varit hennes passion och för några år sedan valde hon att betala för en diplomutbildning till kock, hon hade för mycket utbildning för att få gå kockutbildning på Komvux. 

2014 var hon färdigbakad kock. Då sökte hon till tv-programmet ”Sveriges mästerkock”. Hon tänkte att det kunde vara en dörröppnare när hon nu ville byta bana. Och det blev det. Hon kom med i programmet och slutade på nionde plats.

Hon provade att jobba som kock i Spanien och på hotell, men det var inte riktigt rätt. En natt var hon på efterfest hemma hos kändiskocken Jessica Frej och träffade Fredrik Rosell. Det blev avgörande. Han berättade att förskolekock är det bästa jobbet. Hon provjobbade på hans förskola och blev frälst. Så kom det sig att hon sökte jobbet på Lunden.

– Här gör jag allt själv och får göra som jag vill, under ansvar så klart. Jag följer riktlinjer och regler för näringsinnehåll. Jag gör en ny meny varje vecka. Har man färdiga menyer kan man inte ta vara på det som blir över. Det är väldigt viktigt för mig att jobba hållbart.

På spisen står en gryta med buljong. Det är blast och lökändar från förra veckan. Allt som Leila skär bort från en grönsak hamnar i bra-att-ha-lådan i kylen. Hennes mål varje dag är att inte fylla mer än en brun påse med matavfall. Det lyckas för det mesta. Både köket och förskolan är Kravmärkta. 

Nu är klockan elva och matvagnarna ska hämtas av pedagoger och barn. Det blev stressigt på slutet för att få allt klart. Ändå lägger Leila tid på att göra hjärtan av dillolja som topping på soppan. Lykke och Esther-Ray står redo att hämta vagnen till sin avdelning. 

Leila går alltid ut till alla fem avdelningar och pratar med barnen. Hon vill lära känna dem och hon vill veta vad de tycker om maten.

– Vad var godast, frågar hon vid borden.

– Chips! Nami, nami, säger Lykke och låter en näve palsternackschips ringla in i munnen medan hon lutar huvudet bakåt.

När vi är tillbaka i köket säger Leila:

– Jag hade aldrig trott att jag skulle jobba i förskola, jag visste inte att jag gillade att jobba med barn men jag bara älskar dem!  

Fotnot: Leilas Instagram-konto hittar du här.