I tunnelbanevagnen märker jag att en kvinna i mogen ålder tittar på mig. Färden är coronasäker. Vi är bara fyra personer som reser och kvinnan sitter mittemot, men flera meter framför mig. Hon fäster blicken på mig. Jag tänker att hon kanske är kommunalare och läser mina krönikor. Känner igen mig på fotot. Fast på fotot ser jag fortfarande ut som ett randigt mårddjur. Nu är håret helt grått. 

När tåget stannar reser sig kvinnan, hon tar liksom sats och kommer emot mig. ”Kan du ge tips på en bra tandläkare?” Frågan var oväntad.  Men visst kan jag det. Ger henne namn och adress och kvinnan skriver med blyerts på en lös lapp. Hon berättar att hon inte har någon dator, inte heller smartphone och hur livet blir krångligt. Telefonkatalogerna finns inte längre och Vårdguiden som kommer på posten har hon råkat städa bort. Så hur ska hon kunna söka efter en tandläkare? 

Jag föreställer mig hur utanför man står som skolbarn utan dator hemma. Hur strandsatt man blir som ouppkopplad äldre.

Efteråt tänker jag på mamma. Min mamma har aldrig mejlat. Hon äger heller ingen smartphone. Men det gör min pappa. Han fixar det där med internet. Vad skulle hända om pappa dör före dig? Jag ställer den urjobbiga frågan och visst har hon tänkt på det. Faran med att en mängd service enbart finns på internet. Mamma lär sig sakta men säkert att betala räkningar på datorn. Men att sända e-post befattar hon sig inte med, fast jag och hennes barnbarn tjatat.  

Över en miljon svenskar är lämnade i sticket. Det gäller främst äldre personer och barnfamiljer med låg inkomst. Jag föreställer mig hur utanför man står som skolbarn utan dator hemma. Hur strandsatt man blir som ouppkopplad äldre.  

En granne ringer på. Gammal dam. Kvick i huvudet. Rolig. Men nu är hon sjuk och ber min man uträtta ärenden. Räcker fram ett bankkuvert innehållande månadens räkningar. ”Kan du lägga dom här på lådan?” 

För dyr avgift hanterar hon räkningar via gammelposten.  Straffavgift för dem som inte har råd med dator eller är tekniskt rädda. 

Övergången till totaldominans för internet gick på tok för fort. Så påstås det att vi lever i en demokrati. Ett hån mot en miljon. 

PS: Fortfarande uppfylld av sommarens coola utställning på Avesta Art. Industrihistoria i gamla järnverket fungerar toppen med samtidskonst. Heja min gamla hemstad! Jag laddar för nästa sommar.