Under våren har turerna kring munskydd eller inte för personal i äldreomsorgen varit många. Efter att Arbetsmiljöverket den 7 april fattat beslut om att förbjuda ”patientnära arbete” utan munskydd och visir vid misstänkt eller bekräftad covid-19 på Serafens vård- och omsorgsboende, jublade Kommunal och många medlemmar. Men strax därefter tonade Arbetsmiljöverket ner sitt eget beslut och menade att nivån på skyddsutrustning ska avgöras i lokala riskbedömningar.

Detta efter att arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, tagit initiativ till ett möte. Det fick Kommunal att JO-anmäla Arbetsmiljöverket för att de inte agerat opartiskt. I slutet på juni meddelade Folkhälsomyndigheten att de lokala riskbedömningarna inte funkade och att munskydd i kombination med visir alltid bör användas vid misstänkt eller bekräftad covid-19. Då hade många som jobbar i äldreomsorgen vittnat om att de inte fick munskydd och att arbetsgivarna ansåg att visir räckte.

Nu visar interna mejl som KA tagit del av mer av spelet bakom alla turer – och skarp intern kritik mot hur Arbetsmiljöverket har svängt och låtit sig påverkas.

Den 27 april bad inspektören i Serafenärendet, Jenny Bengtsson, att bli bortkopplad. ”Jag kan inte stå för eller delta i hur ärendet behandlas.”, skrev Jenny Bengtsson i ett mejl till två chefer. När KA ringer henne för att ställa frågor om kritiken som framkommer i mejlen, säger hon att det var flera saker som gjorde att hon inte ville vara med i ärendet längre.

– Det handlade om en kombination av stress kring ärendet och att jag hade mycket åsikter om hur det hanterades. Jag uppfattade att jag hade tappat kontrollen över det. Det hände massa saker som jag inte visste om. Jag upplevde att man svängde, och att till slut stod jag bara som handläggare på ett ärende som jag hade noll kontroll över, säger Jenny Bengtsson. 

En av de saker hon var mest kritisk till var att Arbetsmiljöverkets regionchef kort efter beslutet, när kommunen överklagat ärendet, förde samtal med Stockholms stadsdirektör. I ett mejl kräver Jenny Bengtsson att samtalen ska diarieföras och får medhåll från av en myndighetens jurister. Men hon får till svar att det inte behövs eftersom samtalen bara varit ren information och att stadsdirektören ville förklara vilka konsekvenser beslutet fick för kommunen.

I ett mejl skriver Jenny Bengtsson: ”Jag menar inte att trampa någon på tårna här, men i det fall det hade varit undertecknad inspektör som hade haft dessa samtal så hade de diarieförts eftersom det är så vi ska göra. I ett inspektionsärende och dessutom ett i vilket ett beslut redan fattats förekommer inte ”information” eller beskrivningar av ”konsekvenser” från en part, som inte behöver dokumenteras.”

Till KA säger hon att det är ”helt grundläggande” att sådana samtal diarieförs.

– Det handlar om att man inte ska prata med den ena parten utan att den andra får information om det. Det var ju ett ärende som var påkallat av skyddsombudsorganisationen, det finns två parter och de måste ha samma information hela tiden, säger Jenny Bengtsson.  

I ett mejl till juristen som höll med henne om att samtalet borde diarieföras, uttryckte hon sin frustration: ”Jag blir faktiskt djupt bekymrad av detta. Tycker det här är under all kritik och dessutom fruktansvärt olämpligt.”

Peter Burman, ställföreträdande inspektionschef på Arbetsmiljöverket, säger att det inte stämmer att samtalen borde ha diarieförts.

– Det framkom ingenting i sak som påverkade ärendet och sådana uppgifter ska vi inte diarieföra enligt våra rutiner. I samtalen framförde stadsdirektören att vi formulerat ett otydligt beslut vilket framgår av överklagandet som Stockholm stad lämnat in. Även förvaltningsrätten tyckte i ett senare skede att det var otydligt, säger Peter Burman.

Han säger att det är tråkigt att Jenny Bengtsson uppfattade det som att hon inte hade kontroll över ärendet och att det hände saker som hon inte visste om. 

– Men vi fattar många komplexa beslut och tar in bedömningar från olika experter som vi väger in i de beslut vi fattar. Det är inte ovanligt att vi har många olika åsikter i ett ärende.  I det här ärendet stod vi fast vid vårt beslut om munskydd och visir och fortsatte att driva det i rätten när arbetsgivaren överklagat.

Jag tror att vi alla upplevde att spelet hade flyttats till någon annanstans, över våra huvuden.

Jenny Bengtsson, inspektör i Serafenärendet på Arbetsmiljöverket

Jenny Bengtsson hänvisar också i ett mejl till juristen till ett möte som hållits samma dag, som enligt henne var ”ett försök till att vi skulle gå med på någon typ av kohandel enligt mig, och det är absolut inte så vi ska hantera ärenden.”

Juristen svarar: ”Jag delar din uppfattning till fullo.”

Mötet handlade om, berättar Jenny Bengtsson, att Stockholms stad eventuellt skulle dra tillbaka sin överklagan av Arbetsmiljöverkets beslut, om Arbetsmiljöverket i sin tur gick med på att ändra från att munskydd alltid behövs till att det ska avgöras i lokala riskbedömningar. 

Peter Burman säger att så ska det inte gå till – men att det heller inte gick till så. 

– Men där får jag hänvisa till att det här granskas av JO.

Den svängning som gjordes, från generellt munskyddskrav till att det bäst avgörs i lokala riskbedömningar, framkommer också i interna mejl mellan chefsjuristen och myndighetens sakkunnige, som är läkare. Den sakkunnige skrev ett utlåtande som Arbetsmiljöverkets chefsjurist ansåg var för kategoriskt. Hon skriver i ett mejl till den sakkunnige att hon anser det klokare att fokusera på det enskilda fallet och lokala riskbedömningar, i stället för att hävda att munskydd generellt behövs.

”I det här fallet är det särskilt viktigt att hålla sig till omständigheterna i det aktuella fallet för att visa att vårt beslut följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, och att vi samtidigt kan landa i ett krav på munskydd vid patientnära arbete. (…) Jag menar att det är den vägen vi behöver gå för att inte få en situation där olika myndigheter ställs mot varandra, samhällets budskap uppfattas som motsägelsefullt och vi får en svår debatt att hantera.”

Det hela slutade med att utlåtandet – där den sakkunnige skrev att enbart visir inte skyddar mot smitta – aldrig bifogades överklagandet. Den sakkunnige bad om att inte stå med som bidragande till yttrandet. Den jurist som varit med och handlagt Serafenbeslutet stod inte heller med.

– Jag tror att vi alla upplevde att spelet hade flyttats till någon annanstans, över våra huvuden, säger inspektören Jenny Bengtsson.

Juristen vill inte uttala sig, men säger till KA att också han bad om att få bli bortplockad från ärendet. Det är samma jurist som också höll med Jenny Bengtsson om att regionchefens samtal med Stockholms stad borde ha diarieförts. 

När vi stod här i mars/april så hade vi ett nytt virus och en ny smitta i samhället som påverkade väldigt mycket och ett väldigt oklart kunskapsläge. Det fanns oenighet i samhället men också internt och det återspeglas i den här processen.

Peter Burman, ställföreträdande inspektionschef på Arbetsmiljöverk

Efter ”svängningen” har Arbetsmiljöverket under våren sagt sig vara överens med Folkhälsomyndigheten. Rekommendationen var att visir ska användas och att om en riskbedömning visar att det inte räcker, ska även munskydd användas. Det har lett till olika bedömningar och att personalen på många håll inte fått munskydd. Och som KA avslöjade i början på juli har Arbetsmiljöverkets experter i själva verket stridit för att förmå Folkhälsomyndigheten att skärpa rekommendationen, något som också skedde i slutet på juni. 

Peter Burman säger att Arbetsmiljöverket fattar sina beslut och utformar sina rekommendationer självständigt.

– Men för att kunna göra det måste våra experter följa kunskapsutvecklingen och vi måste lyssna in omvärlden, och Folkhälsomyndigheten är expertmyndigheten vad gäller smittspridning.

Han säger att det stämmer att de hade olika åsikter internt om hur kravet på munskydd bäst skulle drivas, men tycker inte att det är något konstigt. 

– När vi stod här i mars/april så hade vi ett nytt virus och en ny smitta i samhället som påverkade väldigt mycket och ett väldigt oklart kunskapsläge. Det fanns oenighet i samhället men också internt och det återspeglas i den här processen. Nu är det tydligt i våra rekommendationer att vi ställer krav i de här sammanhangen på vätskeavvisande munskydd och visir, säger Peter Burman.

Nu gäller alltså det som beslutades av Arbetsmiljöverket på Serafen i början på april, det vill säga att munskydd och visir behövs vid nära omvårdnad av personer med misstänkt eller konstaterad covid-19. 

– Det känns ju jättetrist att säga” vad var det vi sa”. Vi hade en oerhört skicklig jurist i ärendet från början och vår sakkunnige var tydlig, pedagogisk, stark och kompetent i hela den här processen och det är givetvis bra att det hon och flera andra också sagt hela tiden nu är det som gäller. Det kan man bara spekulera i, men kanske hade vi kunnat slippa en massa förvirring och osäkerhet i den här frågan om det här ärendet hade hanterats annorlunda. Nu blev det något annat och det känns inte bra ur ett arbetsmiljöperspektiv, säger Jenny Bengtsson. 

Kommunal ger sin syn på Arbetsmiljöverkets agerande: ”Har lett till mycket rädsla och oro”.