Sommaren och dess semesterperiod är mycket efterlängtad av vårdpersonal runt om i landet. Men nu i coronatider kan värmen skapa extra problem när vårdpersonal i skyddsutrustning tar hand om patienter smittade av covid-19. 

Tar man inte höjd för denna problematik kan arbetsmiljön under sommaren bli ohållbar för personalen. I dagsläget finns det endast ett begränsat antal nedkylda rum på våra svenska sjukhus, och i de temporära sjukvårdstälten som byggts kan värmen som bildas bli närmast outhärdlig. 

Den 11 maj gick Världshälsoorganisationen (WHO) ut med information och råd om hur samhället kan skydda befolkningen från värmestress under pandemin, och framför allt hur sjukvården på olika sätt kan ta höjd för detta. Sorgligt nog är det samma sårbara grupper för både covid-19 och värme: äldre människor, de kroniskt sjuka och de socioekonomiskt utsatta. Det finns därtill en risk att rekommenderad social isolering och distansering på grund av covid-19 kan komma att försämra sårbarheten för värmestress ytterligare för dessa grupper.

…om juli uppnår högre temperaturer, eller om en värmebölja uppstår, kommer situationen att bli problematisk.

Med hjälp av en termofysiologisk modell (ISO 7933) har vi simulerat hur vårdpersonal i Sverige som arbetar med patienter smittade av covid-19 kan komma att påverkas fysiskt av värmestress under de stundande sommarmånaderna. Simulerade skyddsutrustning utgår från Folkhälsomyndighetens rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg: visir, skyddsglasögon, munskydd, skyddsförkläde, skyddsrock och skyddshandskar. Vi utgår också från att det inte är möjligt att fritt dricka vatten på grund av skyddsutrustningen.

Resultatet visar att om juli månad i år håller sig inom normala temperaturer kommer klimatet att vara tolererbart för vårdpersonalen vad gäller fysisk påfrestning, dock kan personalen påverkas psykiskt av dessa temperaturer vilket kan ge lägre prestation och koncentration.

Simuleringen visar också att om juli uppnår högre temperaturer, eller om en värmebölja uppstår, kommer situationen att bli problematisk och resultera i både en förhöjd djupkroppstemperatur och uttorkning hos personalen inom några få timmar. Uttorkning utgör den viktigaste begränsande faktorn vid temperaturer upp till 27-28 °C, och vid högre temperaturer blir djupkroppstemperaturökningen den avgörande begränsande faktorn.

Ändrade rutiner kan innebära att kortare arbetspass med fler eller längre pauser införs, samt rekommendationer om att sakta ner arbetstakten och dricka vatten regelbundet om detta är möjligt.

Resultaten betyder att sjukvården i Sverige redan nu bör ta höjd för denna problematik och, för att skydda sin personals hälsa, prestation och arbetsmiljö, ändra rutiner, ta fram åtgärdsplaner samt förbereda spridning av information till arbetsgivare och anställda. 

Ändrade rutiner kan innebära att kortare arbetspass med fler eller längre pauser införs, samt rekommendationer om att sakta ner arbetstakten och dricka vatten regelbundet om detta är möjligt. 

Andra åtgärder, förutom att installera luftkonditionering som är väldigt resurskrävande och som utan effektivt filter även kan öka smittspridning, kan bestå av att införskaffa kylvästar av latenta värmelagringsmaterial (även kallade PCM-material), installera persienner och markiser, och tillämpa lokal kylningsteknik på enskilda individer, som att systematiskt kyla ner vårdpersonalens händer, fötter och nacke. Från smittskyddssynpunkt bör försiktighet tillämpas vid användning av fläktar samt korsventilering av rum. 

Slutligen är det klokt att implementera och investera i dessa åtgärder även på sikt, då vi troligtvis kommer att uppleva fler pandemier i ett framtida varmare klimat.

Fotnot: Debattartikeln finns även i en längre version med källhänvisningar, den hittar du här (PDF-format).