Ingrid Stenlund gör poesi av vårdrubrikerna
Undersköterskan Ingrid Stenlund tar del av vårdens vittnesmål på Facebook och i Kommunalarbetaren. Sedan skriver hon dikter utifrån dem.
– Jag vill gärna bekräfta dem som sliter, att vi andra ser det.
Ingrid Stenlund skriver dikter för sin egen skull och har inget mål om att bli läst av andra. Ändå skickade hon några dikter till Kommunalarbetaren som vi fastnade för.
– Eftersom jag använt så mycket från Kommunalarbetaren kändes det schyst att ge något tillbaka till er. Jag kan pyssla och klippa ut och klistra ihop rubriker från er tidning och brukar sedan skriva utifrån det. Jag har alltid haft ett stort samhällsengagemang även om jag inte har varit fackligt aktiv.
Ett exempel är dikten ”jobbet där flest blir sjuka” som var en rubrik i Kommunalarbetaren.
Sedan en tid tillbaka är dikterna hennes kanal för att ta in coronakrisen, vilket märks i texterna.
– Vi är skonade på min arbetsplats hittills men jag läser väldigt mycket och hör andras berättelser. Att sätta mina ord på det blir mitt sätt att förstå, kanske förbereda mig på hur det kan bli här också med coronakrisen.
Ingrid Stenlund bor i Härnösand och jobbar som undersköterska i demensomsorgen. Hon är timanställd och har varit det sedan hon gick vårdgymnasiet, men har också gått musiklinjen på Bollnäs folkhögskola.
– Att jobba som undersköterska, så nära andra människor, det är nästan omöjligt att inte bli inspirerad och påverkad av andras liv. Och då måste jag skriva för att ta vara på det.
Hon lyfter även arbetsvillkoren i sina dikter. ”Intensiv övertid”, ”ont om personal, vem kan stanna kvar?”.
– Jag har alltid varit timvikarie och jobbat på olika ställen. Gemensamt för alla arbetsplatser har varit att folk som jobbat länge upplever att det dragits in.
Några av Ingrids dikter
covid19
samma sak
likadant
igår idag
samvetskval
utan val
ont om personal
/vem kan stanna kvar?/
tungt att andas
men av vad?
oro saknar svar
”jobbet där flest blir sjuka”
samhällsspegling
i grumligt vatten
där vi vadar
nej – springer
med vatten upp till knäna
som snart ska opereras
en tidig sextioårspresent
från staten
så pensionsåldern
kan höjas lite till
det dom kallar coronakrisen
backintervaller
i stafett
det är brant men det går
vi löser av
turas om
i stafett
varvar vi hemmaliv
tidsfördriv med
intensiv övertid
varsågod nästa
kom igen spring nu då
upp och ner i cykler
som en lampknapp av och på
långt till markens hejarop
men i motvind hörs
inga applåder ändå
Fotnot: Fler av Ingrids dikter finns på Instagramkontot @himmelsbro.