”Poesin är bara på mina villkor”

Dina dikter handlar om den stora kärleken, längtan att få bli mamma, men också om frigörelse. Hur kommer det sig att du valt dessa ämnen?

– Det här var ingenting som jag bestämde mig för att skriva om, utan det växte fram efter hand. Jag skriver bara om sådant som kommer till mig. Mittensviten i boken växte fram under flera år och kom in på barnlängtan efter hand, medan den sista sviten skrev jag under några veckor då jag gick igenom en IVF-behandling. Först skrev jag den för min egen skull. Det var en händelse jag ville dokumentera som sedan blev en logisk följd på den andra berättelsen. 

Hur beskriver du din poesi? 

– Större delen är förtätad, fåordig poesi. Några få av dikterna är mer pratiga. Jag har mycket referenser till natur och färger. Jag är också lekfull, har både humor och allvar. Jag skulle vilja säga att min poesi är oftast konkret.

– Sista delen är skriven i en annan form, i prosalyrik. Den bryter av och jag gillar att den bryter formen. Så jag hoppas att läsaren blir överraskad.

(texten fortsätter nedan)

Du är både journalist och poet. Vad innebär det för dig att vara poet?

– I poesin har jag total frihet att skriva så som jag vill. Poesin är bara på mina villkor. I journalistik finns det där­emot regler att hålla sig till. Poesin är min fristad där jag kan vara mer lekfull. Men, jag kan vara lekfull och poetisk även i mina reportage där det passar. 

– Jag skriver ingen abstrakt poesi. Det kanske har att göra med att jag skriver journalistiskt till yrket. Jag vill vara tydlig, vill inte exkludera läsare. Så tänker jag också som journalist. 

Vad har du för framtidsplaner som poet?

– Jag har ett manus som är i stort sett färdigt och som jag hoppas kan ges ut. Och jag håller på med ytterligare ett manus.