– Jag har i vanliga fall en veckoarbetstid på 32 timmar. Nu jobbar jag söndag, måndag, tisdag, onsdag. Det är en natt extra men så jobbar vi ju tolv och en halv timme per pass. I vanliga fall jobbar vi tio timmar, säger hon.

Krislägesavtalet innebär betydligt mer betalt för de anställda men också att arbetsmiljölagen i princip sätts ut spel. Arbetsgivaren får leda och fördela arbetet med mycket större flexibilitet än i vanliga fall.

Annelie Ahlgren, arbetsplatsombud och undersköterska, på intensivvårdsavdelningen, iva, vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, berättar om en kaosartad arbetsvecka efter det att krisavtalet aktiverats. Patienterna blir fler och fler och kommer nu även från andra regioner än Stockholm.

– Vi hinner bara med de basala arbetsområdena. Vi hinner inte med sånt som vi gör i vanliga fall på intensiven, vi har gått ner till basal omvårdnad för att hinna med. I vanliga fall har vi hand om kanske två patienter per person, nu har vi 5-6 patienter. Man är ganska slutkörd.

Kommunal har varnat för att arbetsmiljön kan bli kraftig försämrad som en konsekvens av avtalet. Annelie Ahlgren håller med.

– Absolut. Vi har ju mer patienter än någonsin, vi springer fortare, vi försöker få ihop det och vi försöker rädda liv. Så arbetsmiljön kommer att ta stryk. 

Hon förstår samtidigt att arbetsgivaren var tvungen att ta till krislägesavtalet.

– Jag kan förstå att de gjorde det. För det fanns inte folk att gå runt med i det här. Och jag tycker att de kan betala personalen för de slit vi faktiskt gör.

De kan ringa oss även när vi är lediga. Vi måste vara tillgängliga tjugofyra-sju.

Annelie Ahlgren

Krisavtalet gör att hon måste vara beredd att bli inkallad när som helst i stort sett.

– De kan ringa oss även när vi är lediga. Vi måste vara tillgängliga tjugofyra-sju. Den tiden vi vet att vi får sova är mellan de nattpass då vi redan är inbokade. För då kan de ju inte ringa in en på det sättet.

Det är på natten de största behoven finns, så det är värre för dagpersonalen på det sättet, säger Annelie Ahlgren.

– Det är de som får ta den största smällen, dagpersonal som får gå in och jobba nätter. De är inte vana att jobba natt. Men de biter ihop och kämpar på. Vi försöker hålla ihop allihop och hjälpa upp varandra med glada tillrop och skojar mycket med varandra.

För den som redan är anställd och anvisas till krislägesavtalet gäller bestämmelserna med en begränsningsperiod av max fyra veckor men perioden kan förlängas av arbetsgivaren.

Annelie Ahlgren hoppas att det inte ska bli längre än till början av maj.

Om det blir värre, hur kommer det gå?

– Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte vad jag ska säga.