”Enda sättet är att vi lyckas hålla ihop”
Avtalssekreterare Torbjörn Johansson är nöjd med att LO jobbar med de flesta av sina mål, även om resultaten uteblivit i många fall.
– Hur vi har lyckats vet vi först år 2028, säger han.
Torbjörn Johansson.
Finns det några områden som du vill lyfta fram där du tycker att ni har lyckats?
– Man får nog säga att vår lönebildning har bidragit till full sysselsättning.
Ni har som mål att minimilönerna ska gå att leva på. Hur tycker du att ni har lyckats med det?
– Minimilönerna vi har i Sverige ligger i absolut internationell toppklass. De som har heltid och en lön inom LO-yrkena har så att de kan leva på den.
Ett annat mål är fortsatta reallöneökningar?
– Det ligger enligt plan. Vi har haft reallöneökningar alla år utom ett år, och då skiljde det väldigt lite.
Ni vill minska löneskillnaden till tjänstemän, men den har ökat. Skillnaden är lika stor som på 30-talet. Det är väl ett misslyckande?
– Det är politikerna som har skapat det genom en extrem satsning på lärare. Vi ska göra vad vi kan för en återställare men det kommer att vara jobbigt.
Ett av era viktigaste mål är jämställda löner. Där har inget hänt på fyra år, senaste året ökade skillnaden till och med något. Hur ser du på det?
– Vi ligger absolut inte på plan, det tänker jag inte ens försöka göra en antydan om. Där måste vi försöka förbättra oss.
Så ser det ut i många branscher, de har negativ löneglidning för att de har så hög omsättning av personal. Vi måste få stopp på läckaget.
Hur ska ni göra det? Det gick ju inte så bra när ni skulle försöka samordna er kring detta inför avtalsrörelsen.
– Vi kan aldrig avsätta så mycket pengar så att vi bara med den åtgärden kommer åt ojämlika löner. Det måste också ske genom förbättrade sysselsättningsgrader och anställningsformer.
– Tänk dig att du har glass i en strut och botten går, då får du glassen i knät. Så ser det ut i många branscher, de har negativ löneglidning för att de har så hög omsättning av personal. Vi måste få stopp på läckaget så att vi kan få en löneutveckling i de här branscherna och göra de extra satsningarna.
Hittills har ju era låglönesatsningar varit misslyckade när det gäller att få mer jämställda löner. Varför fortsätter ni då med dem som tidigare?
– Just nu är det vad majoriteten av förbunden står bakom.
Ett av era mål är heltid för alla. Bara Kommunal har lyckats få till avtal om rätt till heltid. Hur ska LO nå det målet för alla?
– Det här är en stor fråga för många förbund. Problemet är att om man har rätt till heltid och det är fritt att hyvla, då är det ingenting värt.
– Det här finns med i våra förhandlingar om trygghet och omställning. Det kravet är väl inte lika tydligt som andra krav. Men hyvlingen är definitivt med. Och att vi ska främja heltidsanställningar på något sätt.
Det går ju inte att säga annat än att vi har bekymmer. Men att säga att vi ger upp, lägger oss ned och dör, nej, fan heller!
Hur vill du sammanfatta att ni ligger till fram till år 2028?
– Vi är ganska på alla bollar. Man kan inte säga att vi har lyckats med någonting. Det får vi ju se först 2028. Skulle man säga att vi har nått fram till 2028 och nått fram till 90 procent av de här målen, då får man nog säga att det är succé.
Det finns beskrivningar om att LO befinner sig i en kris där ni inte har lyckats enas om avtalssamordning eller LAS-förhandlingar. Tycker du att bilden stämmer? Hur påverkar det i så fall LO inför avtalsrörelsen och kongressen i juni?
– Det går ju inte att säga annat än att vi har bekymmer. Men att säga att vi ger upp, lägger oss ned och dör, nej, fan heller! Det skapar ju också bekymmer för oss att vi gärna klöser varandra i ögonen. Enda sättet vi kan leverera resultat på är att vi lyckas hålla ihop och göra det bättre än vad vi har gjort hitintills.
