På onsdagskvällen höll Region Stockholm en presskonferens där man meddelade att ”stormen är här”. Antalet konstaterat smittade och avlidna i covid-19, som orsakas av det nya coronaviruset, har ökat snabbt i Stockholm och pressen på sjukvården är stor.

Antalet intensivvårdsplatser byggs ut, planerad vård – också hos privata vårdgivare – skjuts upp och ett fältsjukhus byggs på Älvsjömässan. Sjukvårdsdirektören vädjade efter mer skyddsutrustning och att alla med sjukvårdsutbildning hjälper till.

Annelie Ahlgren är undersköterska på intensivvårdsavdelningen, iva, på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Hon har arbetat på iva i 20 år men aldrig varit med om något liknande förut. 

– Det här är exceptionellt. Det är väl därför alla lägger manken till så mycket man bara orkar. Men vi har ju en framtid, en sommar framför oss också. Oron är stor, säger Annelie Ahlgren, som också är arbetsplatsombud. 

Hon jobbar natt och har varit ledig de senaste dagarna, och har därför inte själv upplevt det senaste dygnets dramatiska ökning av covid-19-patienter i behov av intensivvård. Men hon har varit i kontakt med kolleger som har berättat, och på fredag natt väntar nästa arbetspass. Hon arbetar heltid och har hittills jobbat tre övertidspass i mars. 

För att öppna upp fler intensivvårdsplatser har personal som vanligtvis inte jobbar på iva fått hoppa in. Den erfarna iva-personalen sprids ut, så att det ska finnas minst en erfaren som jobbar tillsammans med de andra personalkategorierna. 

– Det gör det lite svårare. På det stora hela är personalen ganska slutkörda vid det här laget, säger Annelie Ahlgren.

Dessutom har man ordnat fram extra respiratorer, av en sort som de inte brukar arbeta med, vilket också försvårar arbetet.

På Annelie Ahlgrens avdelning vårdas även andra patienter i behov av intensivvård, men de flesta är covid-19-patienter.

Hur ser ett arbetspass ut nu?

– Vi får klä på oss en väldigt varm skyddsutrustning med skyddsmask. Det är väldigt stressande och jobbigt bara det. Sedan är det allmän omvårdnad av patienter som ligger i respirator och som behöver hjälp med allt möjligt. Vi står i den där varma skyddsutrustningen och springer mellan patienter i flera timmar. Jag kan säga att när man är i övergångsåldern är det inte ett topp-10-jobb just nu.

Är du orolig för att bli smittad själv?

– Det finns alltid en oro. Och det är en oro hos ens närmaste, både att jag blir smittad och att jag skulle ta med mig smittan hem. Den oron tror jag alla anhöriga känner. 

Vi återanvänder redan i dagens läge visir och spritar av. Jag vill inte ens tänka på att det skulle ta slut.

Än så länge har det inte varit brist på skyddsutrustning. Däremot har riktlinjerna förändrats – förut sades det att man behövde jobba i långärmat men nu har Region Stockholm sagt att kortärmat räcker.

– Vi vill ju känna oss trygga i den här vården av patienten, så det gör det lite jobbigare för oss, att de ändrar riktlinjer konstant.

Att skyddsutrustningen ska ta slut är Annelie Ahlgrens största oro. Hon vet inte hur de ska agera om den skulle ta slut.

– Det är det vi inte vet. Vi vet ännu inte vad vi står inför och vad vi kan få för skydd ordnat snabbt om vi skulle stå där. Jag har ingen aning. Vi återanvänder redan i dagens läge visir och spritar av. Jag vill inte ens tänka på att det skulle ta slut, säger hon.

Hon tycker ändå att arbetsgivaren gör sitt bästa i den krisartade situationen som har uppstått.

– Det går så fort fram så vi hinner inte med någon av oss. Det blir slitningar men vi förstår också deras frustration. Vi försöker jobba mot samma mål allihopa.

Vittnesmål och bilder från överfulla sjukhus i Italien, där vårdpersonal tvingas välja bort patienter som behöver vård och liknar det vid vård i en krigssituation skrämmer många. Annelie Ahlgren säger att oron för att den typen av situation skulle uppstå också i Stockholm finns.

– Absolut. Det kan ju ske här också om antalet patienter snabbt utökas och att vi inte hunnit ordna fram platserna. Men jag ber till de högre makterna att vi inte ska hamna i den situationen som de är i.