Hon tog steget att plugga efter 50

Wicktoria Hjortek började som skötare på ett mentalsjukhus i mitten av 1980-talet. Sedan dess har hon provat på många olika områden inom vården. Från mentalsjukhus till vanligt sjukhus, servicehus och hemtjänst.

Under många år arbetade hon utan vårdutbildning, ”det hade inte så stor betydelse då”, men när Wicktoria var 40 år läste hon till undersköterska. Därefter har det blivit kurser till utbildningshandledare och hörselombud.

– Sedan hittade jag den här kursen i välfärdsteknologi som var på två terminer och innehöll fyra ämnen. Det kändes överkomligt att ta in på halvtid. Innan jag började hade jag inte världens bästa självförtroende när det gäller studier, säger Wicktoria Hjortek.

Varför ville du läsa en utbildning till specialistundersköterska?

– Jag kände att min kropp inte orkade. Jag har konstant ont i ryggen och är stel efter arbetspassen. Ska jag hålla till pensionen måste jag göra något annat. 

Som tonåring var Wicktoria Hjortek skoltrött, hade dåliga betyg och gick dåvarande sociala linjen som var tvåårig. Direkt efter skolan började hon jobba. 

– Men jag har egentligen alltid velat lära mig även om skolan har skrämt mig. Suget gjorde att jag läste in grundämnen på Komvux och kände verkligen ”gud, det här är så roligt” så jag läste två terminer utan mål bara för att det var kul.

Sedan augusti förra året läser hon nu på distans på halvtid till specialistundersköterska inom välfärdsteknologi. Till sommaren är hon färdig. Utbildningen handlar om allt från ren teknik och e-tjänster till etik och värdegrundsarbete.

– Jag brukar säga att det går att jämföra med arbetsterapeutens eller sjukgymnastens arbete fast inom välfärdsteknologi. 

Studenterna studerar mest hemma och gör skrivuppgifter och diskuterar och hjälper varandra via en Facebookgrupp, men vid fem olika tillfällen träffas de i Skövde. Då är det föreläsningar och träffar med olika personer och gamla elever som arbetar inom välfärdsteknologi.

Ofta är det man gör riktat utåt, mot familjen, barnen, brukarna eller kollegerna. Nu är det riktat inåt, mot mig, och det är jag inte vad vid.

Wicktoria tycker att det är jätteroligt att läsa och att utbildningen har betytt mycket för henne, mer än enbart kunskaperna. 

– Helt plötsligt gör jag någonting bara för mig själv. Ofta är det man gör riktat utåt, mot familjen, barnen, brukarna eller kollegerna. Nu är det riktat inåt, mot mig, och det är jag inte vad vid. Det är otroligt bejakande och jag utvecklas enormt mycket. Min självkänsla stärks verkligen, säger Wicktoria Hjortek.

Vad hoppas du att utbildningen leder till?

– Det finns en grupp inom Umeå kommun som jobbar med välfärdsteknik. Jag hoppas förstås att jag ska kunna få en roll där, även om jag inte vet vilken.

Hur klarar du ekonomin?

– Kursen är på halvtid och jag har inget studiemedel, men arbetsgivaren och jag har kommit överens om ett schema för att få ut så mycket ob som möjligt och det är jag väldigt nöjd med. Jag jobbar varannan helg, delad tur, plus någon gång i veckan och mycket kvällar.