I dag är det 8 mars, den internationella kvinnodagen. En påminnelse om att feministiska framgångar aldrig får tas för givna och att vi inte får nöja oss med vad som redan gjorts. Och gudarna – men ännu hellre arbetsgivarna – ska veta att jämställdheten på arbetsmarknaden behöver en rejäl knuff i rätt riktning. 

I mitt arbete träffar jag ofta yrkesskickliga välfärdsarbetare som fått nog. De brinner för vad de gör och går stolta till jobbet. Men de kan omöjligt begripa varför lönerna i välfärden inte är högre och villkoren bättre. Varenda kotte kan ju skriva under på hur viktiga jobben är! Svaret är enkelt: än i dag är lön en fråga om kön. Det duger inte. 

I årets avtalsrörelse driver Kommunal krav på högre löner och bättre villkor för de yrkesgrupper vi organiserar, inom vilka majoriteten av de anställda är kvinnor. Den här gången lägger vi i en extra växel för att komma till rätta med värdediskrimineringen på arbetsmarknaden med krav på en extra satsning för yrkesutbildade medarbetare. 

Det är förstås helt oacceptabelt att exempelvis undersköterskor och barnskötare ska ha lägre löner än medarbetare i manligt dominerade yrken med motsvarande krav på utbildning och erfarenhet. Jämför en bilmekaniker och en undersköterska. Den ena lagar bilar. Den andra vårdar människor. Båda har lika lång utbildning. Ändå tjänar en bilmekaniker i snitt 40 000 kronor mer per år. Det är naturligtvis inte rimligt. Det måste löna sig att utbilda sig också inom välfärdens kvinnodominerade branscher. 

Hur ser framtiden för välfärden ut om inte också yrken som barnskötare, undersköterska eller skötare kan locka med bättre löner?

Nu står välfärden inför enorma rekryteringsbehov. Ett faktum som leder oss till frågan: Hur ser framtiden för välfärden ut om inte också yrken som barnskötare, undersköterska eller skötare kan locka med bättre löner? Vår välfärdsmodell förutsätter att både kvinnor och män lönearbetar. Länder med en lägre kvalitet i välfärden har lägre sysselsättningsgrad bland kvinnor och kvinnor tvingas oftare än män att stanna hemma om välfärden inte håller måttet. Det är inte dessa länders system vi ska efterapa. Vi kan bättre än så. 

Jag är övertygad om att våra barn och barnbarn kommer se tillbaka på den här diskussionen och undra vad det var frågan om. Feminismen är på frammarsch och kraven på jämställda löner och villkor är här för att stanna. Att kunna försörja sig själv är en förutsättning för jämställdhet och frihet. En egen, bra lön är grunden för att kunna fatta sina egna beslut och forma sitt eget liv. Det gäller för oss alla – oavsett kön. 

Arbetsgivarna har nu en gyllene chans att investera i högre kvalitet i välfärden, öka möjligheterna att rekrytera rätt personal och möta dagens feministiska utmaningar. Jag kan inte se en bättre start på det arbetet än att gå Kommunals till mötes i avtalsrörelsen.