Hanna får inte fart på livet, hon får inte de jobb hon söker och hennes kille är otrogen. När hon far tillbaka till uppväxtorten får hon veta att hennes pappa, prästen, har en sida som han dolt: han klär sig i kvinnokläder och kallar sig Marianne – ett större trauma för Hanna än vad hon själv vill erkänna.

Visst har filmen sina mysiga inslag, men filmmakarna väljer att gå den enkla berättarvägen. Alla kan lista ut hur det slutar.

Det är också en brist att filmen berättas ur Hannas perpektiv och inte Mariannes.