”Jag orkar mer på min fritid”

– Jag älskade att arbeta med människor. Man känner att man gör skillnad för någon annan, man får som ett kvitto direkt att det man gör är värdefullt.

Annika Bergström saknar åren i vården. Kontakten med de äldre, som gav så mycket tillbaka. Men jobbets baksidor tog över. Smärtan i kroppen som inte fungerade med arbetet. Därtill stressen och bristen på återhämtning.

– Det var arbete varannan helg. Stressigt och tungt. Om man någon gång lyckades planera in tre lediga dagar på rad var man någorlunda återhämtad. Men ofta var jag bara ledig en eller två dagar i sträck och jag hann som aldrig återhämta mig. Jag kände mig otillräcklig och kunde drömma om jobbet på nätterna. 

De valde bort jobb i vården

På jobbet

Efter en tid med sjukskrivning och smärtskola för att lära sig leva med den kroniska smärtan från höfterna sökte Annika en yrkeshögskola för att läsa bergteknik. Efter ett år var hon färdig bergtekniker och samma sommar fick hon sommarjobb som truckförare på Aitik i Gällivare.

– Då sa jag upp mig från vården. Det kändes verkligen som jag hade hittat rätt. Det passar mig perfekt. Här jobbar nästan lika många kvinnor som män och det är allt från 19-åringar till 65-åringar. Det är verkligen blandat och det är det som är så roligt.

I dag kör hon maskiner som väger upp till 250 ton och har arbetat inom gruvindustrin i fem år.

– Det är jätteroligt att köra truck. Och att upptäcka att jag klarar av det så bra trots mina problem med kronisk smärta var nästan som att vinna på lotto! Jag brukar säga att jag har haft sådan tur som har hamnat här.

Gruvan och arbetet är i gång dygnet runt, årets alla dagar. Annika Bergström och hennes arbetskamrater går på ett rullande femveckors schema. En av veckorna arbetar hon natt måndag till söndag, men både veckan innan och veckan efter är hon helt ledig.

– Mig passar det väldigt bra och jag trivs med schemat. Jag har mera fritid nu, och jag orkar mer på min fritid. Jag har en stuga där jag kör scooter och fiskar eller så handarbetar jag och pysslar.

På frågan om vad som skulle kunna få henne tillbaka till vården nämner hon först högre bemanning och högre löner, men sedan ångrar hon sig:

– Jag skulle inte sluta mitt nuvarande jobb för att gå tillbaka till vården oavsett. Även om jag längtar ibland är jag färdig med det och trivs väldigt bra där jag är i dag på Aitik.