”Jag mår mycket bättre psykiskt nu”

Det finns en stor likhet mellan jobbet i vården och jobbet på bilverkstaden. Lotta Wrang skrattar lite, men menar det verkligen. Kontakten med människor förenar och dessutom handlar det om att kunna ta folk som ibland får besked de inte räknat med. 

– Bilar betyder jättemycket för folk och det är känsligt både när saker går sönder och när det blir dyrare än vad de tänkt sig. Då gäller det att kunna ta folk. Men sen är bilar bara materiella ting och det finns bussar och tåg så konsekvenserna blir förstås helt andra än inom vården.

De valde bort jobb i vården

På jobbet

Att hon hamnade som kundmottagare på bilverkstaden i Kolbäck är ganska mycket av en slump. Hon hade jobbat natt som skötare på ett litet äldreboende i 20 år och stortrivdes med både boende, ledning och personal. De hade en fast timvikarie som ringdes in som kände hela verksamheten.

Men så kom beslutet att boendet skulle läggas ner, det var inte lönsamt och Lotta började istället på ett stort och teknikinspirerat äldreboende i Västerås.

– Det var anonymt och jag hade ont i magen när jag gick dit eftersom jag inte visste var jag skulle jobba, och jag visste inte om någon skulle komma för att lösa av mig när jag slutade.

Hon började titta efter andra jobb och hälsade en dag på en gammal kompis som har en bilverkstad:

– Han behövde ha in någon på kundmottagningen som spindeln i nätet så jag tog tjänstledigt och provade. Jag hade aldrig ens bytt däck på min bil! Jag tänkte att jag ger det sex månader och nu tre år senare är jag kvar. Det är chefen, två mekaniker och jag. Inget skitprat och högt i tak. 

Att byta bana i livet är ett stort steg. Lotta Wrang medger att hon var rädd. Tryggheten hon hade efter att ha arbetat i 25 år inom samma yrke sätter sig i identiteten. För att inte tala om det faktum att hon varit nattarbetare i så många år.

– Det svåraste har nog varit att börja jobba dag, men jag mår så mycket bättre psykiskt nu. Och när jag var i vården åt jag värktabletter konstant. Smärtan var så vanlig att jag var van vid att ha ont och att äta tabletter. Det är först i dag när jag är helt smärtfri igen som jag inser hur jäkligt det egentligen var.