För en tid sedan fick personalen på Universitetssjukhuset i Örebro information om att det ska sparas 600 miljoner kronor. Detta har resulterat i indraget julbord, indragna julklappar och en höjd parkeringsavgift. 

Personalen som jobbar i köket får inte längre baka åt patienterna en gång i veckan. Jag har svårt att förstå att en sockerkaka skulle göra skillnad ekonomiskt.

Vi personal sliter både fysiskt och psykiskt för en lön som inte är värd jobbet men vi fortsätter för vi tycker om vårt jobb. Men ännu en gång får vi indragna förmåner.

Julklappen i sig klarar sig nog de flesta utan men det skulle vara på sin plats att vi anställda skulle få lite uppskattning för det vi gör. Nu försvinner den uppskattningen steg för steg. Vi har patienter som behöver den där sockerkakan och det är personalvård att samlas en stund över en kaffekopp och kaka och få prata lite kolleger emellan.

Jag hoppas att den indragna julklappen och det indragna fikat gäller alla anställda på sjukhuset i Örebro.

Nu får det vara nog. Låt oss jobba någon gång utan att alla förmåner dras in! Det är dags att börja fundera på hur ni behandlar oss.

Förutom det indragna julbordet ska parkeringsavgiften höjas. För att parkera våra bilar medan vi arbetar ska vi framöver betala 450 kronor i månaden. Den lilla lönehöjningen vi fick går till den höjda parkeringsavgiften. Detta kommer att resultera i att personal kommer att säga upp sig för vad blir nästa höjning?

Hur har ni som har bestämt detta tänkt att vi som bor utanför stan (och vi som har barn som ska lämnas och hämtas) ska lösa det här? Det går inte att cykla hur långt som helst och kollektivtrafiken går inte särskilt ofta på kvällar, helger och nätter – det vill säga tidpunkter då vi faktiskt också jobbar.

Nu får det vara nog. Låt oss jobba någon gång utan att alla förmåner dras in! Det är dags att börja fundera på hur ni behandlar oss.