Kritiken har varit massiv från fackligt håll mot storvarslet på Karolinska. 350 undersköterskor, 250 läkare och ett mindre antal serviceanställda hotas bli av med jobbet. Men Irene Svenonius, moderat finansregionråd, försvarar varslet.

Hur ska ni klara patientsäkerheten om det blir 600 färre anställda?

– Patientsäkerheten är sjukhusledningens främsta fokus och kommer att vara ledstjärnan i förändringsarbetet. Sjukhuset har minskat antalet öppenvårdstillfällen med 270 000 mellan 2016 och 2019, de har minskat antalet slutenvårdstillfällen med nästan 21 000 per år under samma tidsperiod och antalet anställda har ändå ökat. Det är mot den bakgrunden sjukvården har vidtagit den här åtgärden.

De vi talar med säger att patienterna som stannar är sjukare än förut och att det därför är mer jobb?

– Sjukhusledningen har gjort bedömningen att man kan driva en patientsäker vård med färre medarbetare. Personalminskningen som styrelsen och sjukhusdirektören har föreslagit är mindre i procent än minskningen av vården har varit. Skulle man ha minskat antalet anställda lika mycket som vårdproduktionen har minskat, så hade varslet blivit ännu större. Så ledningen har tagit hänsyn till att det är lite ökad vårdtyngd. Det är också otroligt viktigt för mig och den politiska ledningen att sjukhusledningen arbetar i nära dialog med de fackliga organisationerna och med medarbetarna, för att skapa en bra vård för våra patienter och också för att skapa en trygghet för våra anställda. Jag förstår att det inte är lätt för de anställda.

Jag har talat med undersköterskor som känner att de inte behövs nu. Är det så?

– Vi behöver alla vårdens yrken inom sjukvården, men det behövs just nu något färre av läkare och av undersköterskor på Karolinska. Men det betyder inte att de inte behövs i vården. Vården flyttar ut utanför akutsjukhusen till andra vårdgivare och de behöver anställda med hög kompetens. Och det vet vi, de som jobbar och har jobbat på Karolinska har hög kompetens.

Om sjukhuset nu går back med 1,6 miljarder kronor, varför höjer man inte skatten då?

– Stockholms län har redan Sveriges högsta landstingsskatt och det är inte en lösning att höja skatten ytterligare och lägga över de ekonomiska problemen på skattebetalarna, för det första. För det andra handlar det också om att om vården bedrivs hos andra vårdgivare så måste ju kostnaderna sjunka. Karolinska kan inte behålla samma kostnadskostym som man hade när man bedrev mycket mer vård. Pengarna har flyttats med till de andra vårdgivare.

Men det är fortfarande köer. Varför är det ett argument att stockholmarna redan har hög skatt?

– Den bör inte höjas därför att då skapar vi problemen i människornas privata ekonomier. Jag har djup respekt för att de som bor i Stockholms län också har sina kostnader för boenden, livsföring och sina familjer, och ska kunna göra sina prioriteringar.

Och du menar att det ska bli billigare vård hos de andra vårdgivarna?

– Varje patient ska gå till den effektivaste vårdgivaren. Allt fler patienter som inte behöver gå till Karolinska, ska få hjälp av primärvården. Den vården är oerhört kompetent och den behöver resurser. Vi flyttar resurser till till exempel primärvården för att de ska kunna förstärka sin bemanning och ha ökade öppettider så att de ska vara tillgängliga. Det här är en del av en hel omställning av vårt vårdsystem.

Jag pratade med en undersköterska som sa att det är inte vi som har anställt alla de här konsulterna som har kostat mångmiljonbelopp, kan du förstå hennes vrede?

– Jag har djup förståelse för hennes sätt att resonera kring konsultanvändningen som har varit alldeles för stor på Karolinska. Det jag kan säga som tröst är att på två år har Karolinska dramatiskt minskat sin konsultanvändning och de mest omskrivna konsulterna har inte haft något uppdrag på sjukhuset på över två år. Så den åtgärden är vidtagen. Det som nu sker är att vårdproduktionerna minskar, patienterna får hjälp nån annanstans i väldigt stor utsträckning, då måste man anpassa kostymen även när det gäller antalet anställda. På samma sätt som man också ser över sina lokalkostnader, sina IT-kostnader och den administrativa överbyggnaden. Jag tror att det är en 20-procentig minskning av antalet chefer till exempel. Men jag har stor förståelse för att personalen känner en oro och då är det också viktigt att förändringen sker så tryggt som möjligt och i en god dialog mellan arbetsgivaren och arbetstagarna.