1973 års Norrmalmstorgsdrama berättat på ett absurt och stundtals komiskt sätt. Även om det skjuts och hotas en hel del är detta ingen riktig thriller. Fokuset ligger på det som kommit att kallas Stockholmssyndromet, när gisslan fattar sympati för gisslantagaren, och på den utdragna maktkampen mellan rånaren och polischefen.

Filmen följer det som är känt om händelsen ganska väl men tar sig friheter. Namnen är utbytta, Janne Olsson och Clark Olofsson heter i stället Lars Nyström och Gunnar Sörensson.

Helt klart en film med poänger men det blir ofta också lite stolpigt. Säkert beror en del av det på den märkliga accenten alla skådisar tvingas ha, utom Ethan Hawke i huvudrollen som Janne Olsson-figuren. Han är uppvuxen i USA får man veta. Men vänta nu allt utspelar sig i Sverige och i så fall är det väl Hawke som borde prata engelska med accent?

Clark Olofsson-figuren låter som en rysk maffiaboss med sin öststatsbrytning.

Vackra Stockholmsvyer, välfångad 70-talskänsla och en övertygande Ethan Hawke gör ändå filmen sevärd, plus att det alltid är lite kul med utifrån-ögon på en så pass välkänd svensk händelse.