”Osannolikt att barn inte kränks”
Att kommuner har noll anmälningar behöver inte betyda att kränkningar aldrig uppmärksammas. Det säger Thomas Nyström, kanslichef på Skolinspektionen.
Thomas Nyström, Skolinspektionen.
– Men det låter osannolikt att det inte skulle finnas några fall. I anmälningarna till oss ser vi att kränkningar händer i hela landet.
Trots att förskolor måste rapportera om alla kränkningar, får de flesta kommuner inte in några anmälningar, eller mycket få. Thomas Nyström som är kanslichef på Barn- och elevombudet, säger att det är väldigt viktigt att de som jobbar närmast barnen lyfter kränkningar uppåt inom sin organisation.
– De ytterst ansvariga måste få signaler om vad som händer barnen i verksamheten för att kunna vidta åtgärder och jobba förebyggande.
Det var därför lagen skärptes och anmälningsskyldigheten infördes 2011. Men KA:s granskning visar att många kommuner inte har några bra system för att samla anmälningarna centralt, ibland fastnar anmälningar på förskolorna.
Ingår det i lagkraven att ha ett centralt system?
– Ja, det skulle jag säga, det är svårt att se hur huvudmannen skulle kunna följa upp verksamheten annars.
Thomas Nyström säger att det är svårt att bedöma om bristen på anmälningar betyder att inga kränkningar faktiskt sker, men att det låter osannolikt.
Skollagens krav är stränga, även en misstänkt kränkning ska anmälas. Är det inte ganska uppseendeväckande att så få anmälningar kommer in?
– Ja, om det är så att det inte fungerat är det anmärkningsvärt.
På Skolinspektionen tvivlar man inte på att det finns ett mörkertal, med händelser som inte anmäls. I de fall myndigheten själva har utrett har man sett att anmälningsskyldigheten ofta brister. Samtidigt som många kommuner inte får in några anmälningar från sina förskolor, ökar antalet fall av kränkningar som anmäls direkt till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet av föräldrar och personal.
– Vi ser att anmälningar kommer in från alla möjliga kommuner, det händer kränkningar överallt, säger Thomas Nyström.
Inom loppet av fyra månader anmälde tre olika personer, två föräldrar och en barnskötare kränkningar av barn på ett förskoleföretag i Helsingborg. Skolinspektionen friade företaget med motiveringen att kränkningarna inte kunde bevisas eftersom ord stod mot ord och företaget hävdade att inga kränkningar hade skett.
Är det inte lite misstänkt med tre liknande anmälningar och i samtliga fall hävdar förskolan att det inte hänt?
– Jo det kan man tycka. När det finns flera anmälningar försöker vi ha samma handläggare som bedömer dem så att vi har en överblick. Men vi måste ända ha bevis i varje ärende för att kunna säga att det skett en kränkning.
Är det något ni behöver förändra med er tillsyn för att förskolorna ska bli bättre på att anmäla kränkningar?
– Vi vill ju också stödja förskolor i deras arbete och hjälpa dem att göra rätt från början. Det kan handla om att vara ute och föreläsa mer, men vi har begränsat med resurser eftersom vi också måste hantera de anmälningar som kommer in.
Varför har inte ni gjort en sådan här enkät med huvudmännen?
– Vi har vår skolenkät som Skolinspektionen gör två gånger per år. Den kan vi använda för att titta på hur huvudmännen jobbar med det här och för att vi ska kunna prioritera vilka granskningar som ska göras.
