Alla ni som sliter på arbetsplatser som min.

På arbetsplatser där våra villkor inte är vad de borde.

Där någon annan bestämmer över vår tid.

Där vi får stressa och jobba hårt med för få kollegor.

Där ingen väsentlig lönehöjning är i sikte. Där vi oftast gör vårt bästa för att utföra ett jobb trots att det känns som om varken arbetsgivaren eller samhället uppskattar oss.

 

På arbetsplatser där vi till slut inte orkar mer, där sjukskrivningarna är många och där utslitna kroppar är ännu fler.

 

Alla vi sitter i samma båt. I olika branscher med olika ägandeformer.

Men i samma båt.

Jag tror många av oss bär på en större eller mindre uppgivenhet.

 

De försöker tuta i oss att det måste vara såhär. Att det inte går att förändra.

Jag förstår varför en del av oss börjar tänka att det är sant.

Jag förstår hur en del av oss tror att det kvittar vilka som styr vårt land hur mycket makt fackföreningarna och arbetarrörelsen har.

Jag förstår att några av oss tänker att vår situation förändras ju inte märkbart ändå.

 

Alla ni som sliter på arbetsplatser som min.

Gå inte på deras lögner.

Klart det går att förändra. Varför skulle det inte gå?

 

Sverige är rikare än någonsin, ändå går vi på knäna.

Det handlar om omfördelning, om politik och om kamp.

Det är möjligt att de stora förändringarna inte kommer genom ett politiskt val eller genom att en blir aktiv i facket.

Det är möjligt att det kommer ta tid.

Men visst hade det varit gött att jobba färre timmar och få MINST lika mycket betalt?

Visst hade det varit skönt med fler kollegor?

Visst hade vi mått lite bättre?

 

Kanske hade det till och med gjort så att vi orkade organisera oss mer på våra egna arbetsplatser. Kanske hade det gjort att vi i alla fall orkade med både vårt jobb och vår vardag utan att bli sjuka.

Det går att få allt det och mer.

Det behöver inte ens ligga så långt fram i tiden.

 

Jag avslutar snart mitt arbetspass i hemtjänsten. För första gången på länge har vi haft det ganska lugnt.

Vi har haft att göra hela dagen.

Men utan stress hemma hos varje person.

Utan en klump i magen av att både kollegor och vårdtagare mår dåligt.

De här dagarna är ovanliga. De dagar när vi har förutsättningar att göra vårt jobb.

Jag tar denna arbetsdag tillvara.

Och gör allt för att se till att vi får fler och fler av dessa dagar tills de till slut är alla.

Linn Fristedt

Yrke: Vårdbiträde i hemtjänsten.

Bor: Malmö.

Hoppas på för nästa år: Sex timmars arbetsdag eller 30-timmars arbetsvecka med bibehållen heltidslön.