Elvaåriga Wardi bor i flyktinglägret Bourj el-Barajne i Libanon, där palestinier levt i 70 år sedan den israeliska ockupationen inleddes. Wardi har aldrig varit i Palestina, men gammelfarfar Sidi minns dagen då familjen fördrevs från sitt hem.

En dag beslutar Sidi att sluta ta sin dyra medicin för att familjen ska kunna fortsätta att betala Wardis skolgång.  Samtidigt ger han Wardi nyckeln till sitt barndomshem i Palestina. Då inser Wardi att hon måste hitta på ett sätt att ge gammelfarfar hoppet tillbaka.

”Tornet” är något så ovanligt som en film om livet i ett flyktingläger skildrat ur ett barns perspektiv. Filmens karaktärer baseras på verkliga personer som regissören Mats Grorud träffat då han arbetat på en förskola i flyktinglägret.

Det är en film som inte väjer för det allra svåraste samtidigt som den innehåller en stor portion värme och livsglädje. Den långvariga israeliska ockupationen skildras på ett sätt som både barn och vuxna kan förstå.

Men de israeler som motsatt sig den israeliska militärens våld finns inte med i historieskrivningen, vilket är filmens enda svaghet. Det livsviktiga hoppet som barn är experter på att vårda skildras på ett sätt som känns rakt in i hjärtat.