SD:s politik delar kommunalarna
Var femte kommunalare röstade på SD, men stödet skiljer sig stort i landet. I skånska Åstorp anses flyktingarna skapa problem, i Robertsfors i Västerbotten ses de ”afghanska pojkarna” som kommunens räddning.
Kaffebryggaren rosslar och mikron plingar till när lunchmaten värms. Hemvården i Kvidinge, öster om Åstorp, ska ha sin elva-träff. I Kvidinge är stödet för Sverigedemokraterna starkt. Vid ett av borden sitter undersköterskan Fatime Mulaj med en energidryck i handen. Hon tror på Sverigedemokraterna. Även om hon också ser nackdelar med SD:s politik har hon fastnat för migrationspolitiken.
– Jag förstår Jimmie Åkessons tankesätt, att vi måste skydda landet mot utlänningar som förstör och missköter sig, det drabbar oss som sköter sig, säger Fatime Mulaj.
Hon kom till Sverige från Kosovo när hon var sex månader. Det är 30 år sedan. Men hon känner sig inte svensk och berättar om hur infödda svenskar kan ta avstånd från henne. Samtidigt känner hon sig otrygg i centrala Åstorp, där många nyanlända bor i samma område.
Åstorp ligger strax norr om Helsingborg, längs E4:an. Här finns Hyllinge handelsplats och flera industrier. Åstorp är en av flera inlandskommuner i Skåne där Sverigedemokraterna har ökat mest i årets kommunval, samtidigt som Socialdemokraterna har tappat stort. Kommunen har tagit emot betydligt fler nyanlända än rikssnittet de senaste åren, men är långt från att ha tagit emot flest. Det gäller även flera av grannkommunerna. Alla har också gemensamt att arbetslösheten är hög och att få är högutbildade. Åstorp har dessutom näst lägst skatteintäkter per invånare i hela landet.
Flera av undersköterskorna återkommer till den otrygghet som Fatime Mulaj nämner. Statistiken ger dock inte stöd för att brottsligheten i Åstorp har ökat.
Jag hoppas att det blir bättre med SD, att ekonomin och skolan blir bättre och att vi inte ska behöva vänta så länge på vård. Jag är trött på Socialdemokraterna.
En kollega kommer in i lunchrummet och ifrågasätter genast vad Fatime Mulaj har sagt. Strax är det fullt gräl.
– Det är skrämmande att SD gått framåt, de är högerextremister, jag tänker på andra världskriget. Jag är rädd för att mina barn ska bli utsatta för mobbning och misshandel, säger undersköterskan Valle, som inte vill ha sitt efternamn i tryck.
Även hon kom till Sverige innan hon fyllt två år.
I Kvidinge bor också Jeanette Fri. Hon har arbetat som undersköterska i 18 år, men sade upp sig från Åstorps kommun i våras. Hon är missnöjd med kommunen som arbetsgivare, framför allt hur det blev när rätt till heltid infördes och allt krångel med schemat.
Hon har i alla år röstat på Socialdemokraterna, men i år valde hon mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Till slut bestämde hon sig för SD. Hon tycker att mycket av partiets politik är bra, men är tveksam till synen på abort. När det gäller de arbetsrättsliga frågorna där SD säger ja till både hyvling och fler undantag i LAS kan Jeanette Fri se både för- och nackdelar. Men hon vill ha en stramare migrationspolitik.
Den knappa milen från Kvidinge till Åstorp går genom ett jordbrukslandskap längs Söderåsen. På Storgatan finns kommunkontoret, ett apotek och biblioteket. Mittemot ligger Asterns vård- och omsorgsboende. Här vilar de äldre middag och några av undersköterskorna har tid att prata innan kaffet ska serveras. Alla känner någon som röstat på SD. De tror att många gör det för att de vill att pengarna ska läggas på vård och omsorg i stället för på invandringen. Undersköterskan Wanna Temkasem från Thailand är en av dem.
– Jag hoppas att det blir bättre med SD, att ekonomin och skolan blir bättre och att vi inte ska behöva vänta så länge på vård. Jag är trött på Socialdemokraterna, säger Wanna Temkasem.
Hon har en bild av att många flyktingar lever på bidrag och har det bättre än hon som arbetar. Undersköterskan Elmedina Zobic som kom hit i början av 90-talet från det forna Jugoslavien håller inte med.
– Jag tror inte att det finns någon som tycker att det är bättre att leva på bidrag än en lön, säger hon.
Några kvarter bort ligger ishallen. Där håller idrottsplatsvaktmästaren Dick Almquist och hans kollega Jan-Erik Marntell med om att det är mycket fokus på invandring och otrygghet. Men Dick Almquist har själv inte märkt att det skulle vara otryggt. Han säger att han sätter solidaritet högt, därför är han socialdemokrat och berättar hur han försökt diskutera med dem som håller på SD.
– 99 procent handlar om invandringen. När man tar upp andra frågor som arbetsrätt har de inget svar, det blir tyst, säger han.
(reportaget fortsätter nedan)
120 mil norr om Åstorp ligger Robertsfors. Det är en typisk liten industriort norr om Umeå, med en Storgatan som kantas av mataffärer, kommunhuset, en liten polisstation och pizzeriorna Toscana och Mallorca, inhysta i gulliga trähus. Mittemot Mallorca ligger Mårsgården, som både är seniorboende och lokal för hemtjänsten.
I entrén, som också är ett pampigt växthus, växer palmer, murgröna och hibiskus under en onormalt varm septembersol.
– Robertsfors är en fantastisk kommun, utbrister undersköterskan Inga-Britt Berglund på bred västerbottniska.
Här, i den förra centerledaren Maud Olofssons hembygd, röstar nästan 80 procent på Socialdemokraterna eller Centerpartiet och få på Sverigedemokraterna. I kommunvalet ökade SD något och knep ett mandat för första gången, men det är betydligt lägre än snittet. I riksdagsvalet är Robertsfors sexa på listan över de kommuner som röstat minst på SD, efter betydligt större ställen som Stockholm, Lund och Umeå.
Inga-Britt Berglund, som gick i pension förra året, och undersköterskan Eva Jonasson, som arbetar i hemtjänsten, tror att en förklaring kan vara att de har det ganska bra. Till skillnad från de riktigt små kommunerna i Västerbottens inland som kämpar med ett sviktande skatteunderlag, tuffar ekonomin på och arbetslösheten är under rikssnittet. Pendlingsavståndet till såväl Umeå som Skellefteå gör sitt till.
– Vi kanske inte har så mycket att vara missnöjd med. Vi behöver all invandring vi kan få tag på. Vi kommer inte att klara vare sig äldreomsorg eller skola annars, säger Inga-Britt Berglund.
Vi behöver all invandring vi kan få tag på. Vi kommer inte att klara vare sig äldreomsorg eller skola annars.
Samtidigt är Robertsfors en glesbygdskommun med relativt få högutbildade – sådant som brukar förklara Sverigedemokraternas framgångar. Men längre inåt landet hittar man några av Sveriges minsta och fattigaste kommuner Dorotea, Sorsele och Malå, där invånarna inte heller röstar på SD i särskilt stor utsträckning. Inte heller kan det enbart förklaras med att de har tagit emot få nyanlända – det finns inget självklart samband att de kommuner som har tagit emot flest nyanlända röstar mest på Sverigedemokraterna. Dorotea och Sorsele tog emot fler än Åstorp under 2015.
Robertsfors har däremot tagit emot färre nyanlända än den genomsnittliga kommunen, även om man inte ligger i botten. I samband med den stora invandringen till Sverige 2015, öppnade tre hem för ensamkommande flyktingbarn. På vissa håll har sådant rört upp protester, men inte i Robertsfors. I samma veva hade den största privata arbetsgivaren, diamantfabriken Element Six, lämnat orten och 180 personer förlorat sina jobb.
– Så då började många jobba på hemmen i stället. Det handlar ju om arbetstillfällen. Så det var ju tur, säger Eva Jonasson.
Tur. Så kan en flyktingvåg också beskrivas. I somras skrev lokaltidningen hur flera av de ensamkommande killarna räddade vikariesommaren på Lövlundens äldreboende, där Inga-Britt Berglund jobbade före pensionen.
– Våra afghanska pojkar. Inte har de haft det så jävla roligt där de kommer från. Jag skolade in en tjej som hade jätteproblem med svenskan. Hon kom från Bangladesh. Tänk om jag skulle vara tvungen att lära mig hennes språk? Hur många år skulle det ta? De är ju fantastiskt duktiga, säger hon.
Robertsfors ekonomi har gått bra de senaste åren och äldreomsorgen har klarat sig från nedskärningar. Numera har man rätt till heltid och bemanningen är helt okej, tycker de två undersköterskorna. Däremot tycker de att delade turer borde avskaffas och att man inte ska behöva jobba mer än var tredje helg. Ett annat är att snöröjningen inte alltid fungerar, vilket kan ställa till det för hemtjänsten.
Både Inga-Britt Berglund och Eva Jonasson är fritidspolitiker för Socialdemokraterna och talar sig varma för höga skatter. I Robertsfors är kommunalskatten betydligt högre än rikssnittet. De som argumenterar för en restriktiv invandring brukar påpeka att samhället i så fall skulle få mer pengar över till välfärden.
– Men då är det ju ingen som kan jobba åt oss, svarar Eva Jonasson på det.
Hennes uppfattning är att de haft en samsyn i Robertsfors kring att det är samhället tillsammans som tar emot dem som kommer hit.
– Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få en fristad.
Det mesta har försämrats, skolorna, vården och jag är besviken på hur de hanterade invandringen, hur lagarna fungerar. Många som kommer hit får inte den hjälp som de behöver.
I årets riksdagsval ökade Sverigedemokraterna kraftigt hos kommunalarna medan Socialdemokraterna backade. Inga-Britt Berglund gissar att det beror på att man inte tycker att integrationen fungerar och att man kanske bor i kommuner där det blivit större problem än i Robertsfors. Hon har själv sagt ifrån när hon haft för mycket inskolning av personal som inte kan svenska så bra, eftersom det tar mycket energi.
– Man är som trött i huvudet. Och det är klart att har man tagit emot fler än vi … Man är kanske missnöjd för att man inte orkar med. Men jag vet inte riktigt vad de tänker ska bli bättre med att rösta på SD, säger hon.
Men i Åstorp hoppas undersköterskan Jeanette Fri på förändring. Hon är inte nöjd med hur Socialdemokraterna styrt, varken landet eller kommunen. Hon, liksom många andra i Åstorp, tycker inte att invandringen skötts bra.
– Det mesta har försämrats, skolorna, vården och jag är besviken på hur de hanterade invandringen, hur lagarna fungerar. Många som kommer hit får inte den hjälp som de behöver. Det är skrämmande.