Historien om Pentagonpapperen i början på 70-talet har filmats tidigare. Det är ett slags förspel till Watergateskandalen, och press- och tryckfriheten står på spel.

Filmen handlar om Washington Post, som kämpar för att kunna berätta samma story som konkurrenten New York Times, som är först med att citera den hemliga rapport som avslöjar att USA:s regeringar ljugit om Vietnamkriget i åratal.

Washington Post kommer i kontakt med samma källa, men då har redan en domstol hotat ansvariga på New York Times med fängelse för brott mot rikets säkerhet.

Publicera eller inte blir frågan för Washington Post.

Steven Spielberg kämpar för att hitta den rätta tidsandan, och förutom påklistrade demonstrationsscener, lyckas han väl. Tom Hanks porträtt av den buttre men rättrogne nyhetsredaktören är minnesvärt och kan säkert leda hela vägen till en Oscarsstatyett.

Har svårare med den annars så lysande Meryl Streeps tolkning av chefredaktören Kay Graham.

Filmen trasslar stundtals in sig i snåriga amerikanska sekretessbestämmelser, men är så klart en attack på Donald Trump och hans mediefientliga strategi. Liksom nu ville president Nixon då det begav sig utestänga medier som inte föll honom i smaken.

Spielberg har säkert låtit sig inspireras av filmer som Alla presidentens män, om Watergateskandalen, men når inte upp till samma nivå. Ändå sevärt.