En djupt upprörande film om stenrika österrikare som reser till Afrikas savanner för att jaga. De skjuter vattenbufflar, gnuer och zebror utan några som helst moraliska betänkligheter. Det finns naturligtvis situationer där jakt är berättigat, men att som dessa män åka över halva jordklotet för att skjuta utrotningshotade djur – det är vämjeligt att se.

Efter de dödande skotten poserar jägarna med djuren. Springer runt i sina larviga cowboyhattar, ivrigt påhejade av sina jägarkamrater som på bred tyska ropar ”Super! Super!”.

Till filmens fördelar hör hur regissör Ulrich Seidl aldrig tar aktivt ställning. Han bara visar upp de här österrikiska jägarna på savannerna, rakt upp och ner, påfallande ofta med stillastående kamera. Det här är vad de gör. Det här är vad de säger. Så här ser verkligheten ut. Sedan är det upp till publiken att bilda sig en uppfattning.

Filmen är inget för de äckelmagade. Scenerna där en zebra och en giraff styckas är nödvändiga, men också blodiga och obehagliga.

I ett anfall av klarsynthet säger en av jägarna ”Vi människor står på toppen av pyramiden. Om vi försvann, skulle världen må bättre”. Efter att ha sett denna film är det oerhört lätt att hålla med honom.