– Det finns inga lätta svar, det krävs unika lösningar för varje titel, enligt Eva Dahlin, litterär chef på Bonnier Carlsen, som deltog i ett samtal på ABF i Stockholm.

I samband med förra årets julkalender gav hennes förlag ut ”Barna Hedenhös upptäcker Amerika” i en samlingsvolym. Den fick då kritik för att vara rasistisk.

– Det var problem i innehållet så vi valde att inte trycka den igen.

Det beslutet möttes också av kritik. Rabén & Sjögren skulle ge ut ”Ture Sventon i Paris” för ett par år sedan. Men de ville ta bort n-ordet. Författarförbundet, som förvaltar bokens rättigheter, sa nej. Förlaget valde då att inte ge ut boken.

Förlagschef Ann Sköld Nilsson säger till KA att de hanterar klassikerna på tre olika sätt: ändrar i texten, slutar ge ut boken eller ger ut originalet. Förlaget har rättigheterna till många böcker som de inte längre trycker.

– Det händer alltmer, det finns oerhörd nostalgi kring barnböcker, men en hel del känns daterat när vi läser noga med samtidsögon.

Det kan vara böcker som kan upplevas rasistiska i dag, ett omodernt genusperspektiv eller språk. Det händer också att ändringar görs i samråd med författaren eller den som förvaltar rättigheterna.

– Hur vi än gör får vi kritik. Frågan är om vi ändrar lite nu, så kommer någon och säger något annat om fem år och så ändrar vi lite till, och till sist har vi kommit för långt ifrån originalverket. Och om vi reviderar eller inte ger ut så uppfattas det som att vi tar ställning. Vi diskuterar jättemycket på förlaget hur vi ska förhålla oss.
 
Pippi Långstrump anklagas ibland för rasism, särskilt de böcker där Pippi reser till Söderhavet och svarta barn bugar sig för henne. Astrid Lindgrens barn och barnbarn, som förvaltar rättigheterna, har velat behålla originaltexterna. En bok, ”Boken om Pippi Långstrump”, har på senare år försetts med ett förord som förklarar att boken är skriven i en annan tid. Ann Sköld Nilsson säger att det är ett fåtal av alla Pippi-böcker som kritiseras.

– Pippi är fortfarande en otroligt populär karaktär. Vi har börjat diskutera revideringar med förvaltarna och det finns stor förståelse för att personer känner sig kränkta. Vi skulle kunna ge ut en reviderad upplaga och originalutgåvan i mindre upplaga så den ändå hålls levande.

Alle Eriksson, bibliotekarie, håller inte med förlagen om att frågan är så svår.

– Jag kan inte förstå varför man trycker böcker som kränker folk.

Däremot tycker hon att de gamla böckerna ska finnas i Kungliga bibliotekets samling.

Jag tycker att Tintin och Pippi är rasistiska. Men jag ser en fara med att tillrättalägga historien i efterhand.

Qaisar Mahmood, författare, tycker inte att man kan göra ändringar i böcker för att de inte passar samtidens värderingar. Antingen trycker man böckerna och förklarar för barnen hur världen såg ut förr, eller så låter man bli att trycka dem, anser han. Han förklarar för KA:

– Jag tycker att Tintin och Pippi är rasistiska. Men jag ser en fara med att tillrättalägga historien i efterhand. Imorgon kan det vara någon annans värderingar som bestämmer, tänk om Sverigedemokraterna skulle få majoritet. Så det bästa är att ingen går in och ändrar.

Däremot tycker han att enskilda ord kan ändras till dagens språkbruk: zigenare blir romer exempelvis. Qaisar Mahmood tycker att ansvaret ligger på konsumenterna snarare än på bokförlagen, som styrs av efterfrågan.

– Jag köper inte Pippi-böcker till mina döttrar. Om alla gör så försvinner de på sikt. Men jag skulle vilja att böckerna finns kvar i utbildningssyfte, så att mina barn lär sig hur man såg på människor förr.

Lotta Olsson, kritiker i Dagens Nyheter, kontrar med att barnböcker alltid tvättats. Till exempel har man tagit bort de otäckaste delarna av ”Gullivers resor”. Hon säger att det är svårt att få sin världsbild ifrågasatt, att konfronteras med sin inre, omedvetna rasist. Hon säger att det är jobbigt att se hur favoriterna från barndomen ändras.

– Det är asjobbigt. Men nödvändigt.

Några barnböcker som kritiserats för rasism

”Tintin i Kongo” från 1931 innehåller rasistiska klichéer och är utrensad på många bibliotek. 2012 väcktes debatt när Kulturhuset i Stockholm tänkte flytta bort Tintin-böcker från barnbiblioteket. ”Tintin i Kongo” fanns aldrig på avdelningen men övriga böcker fick stå kvar efter debatten.
”Liten Skär och alla små brokiga” väckte också debatt 2012 när Stina Wirséns bok blev film. Debatten handlade om figuren ”Lilla hjärtat” var en rasistisk stereotyp eller ej. Författaren Stina Wirsén drog in böckerna och slutade rita figuren.
Pippi Långstrump-böckerna har flera gånger anklagats för rasism, bland annat för att Pippis pappa är ”negerkung”. Samlingsvolymen ”Boken om Pippi Långstrump” har på senare år försetts med ett förklarande förord.