Att vara kommunalanställd kock med engagemang för kvalitet och miljö är att befinna sig i konflikt. Ena dagen kämpar vi mot förvirrade ministrar som efter press från dansbandsbaroner (Bert Karlsson) inför obligatorisk näringsberäkning av skolmat*, andra dagen är det lättmargarinslobbyister som vill att vi ska äta produkter med långa innehållsförteckningar. Tredje dagen tampas vi med livsmedelsoligarker som överklagar varje upphandlad råvara som producerats för nära skolmatsalen och dess gäster. På den fjärde dagen kommer köttbejakande klimateffektsförnekare, simmandes i grumliga vatten samtidigt som de basunerar ut pseudovetenskapliga budskap som för tankarna till den amerikanska Tea Party-rörelsen. Den lokala LRF-avdelningen i Nyköping placerade sig onsdagen 29 januari i den här ligan.

Nyköpings kommun har beslutat sig för att införa så kallade ”gröna onsdagar” i skolköken, en kampanj som drogs igång av Naturskyddsföreningen. Även min arbetsplats är en del av denna rörelse. Det handlar om att dra sitt stå till stacken i kampen mot hotande klimatförändringar och att lära barnen sunda vanor i ett tidigt stadium, det är varken nödvändigt eller hälsosamt att äta kött 14 gånger i veckan. Men framför allt är det inte något klokt sätt att förvalta den planet vi bor på.

Lantbrukarnas riksförbund i Nyköping bestämde sig protestera mot den gröna onsdagen genom att servera gratis hamburgare utanför Gripenskolan under tiden som vegetarisk mat serverades där inne. Den lokala företrädaren för LRF motiverade tilltaget med att människors baljväxtätande mycket väl kunde skapa lika mycket växthusgaser som kossornas idisslande och dessutom behöver tjejer kött för att bli snygga. Som sagt, grumliga och pseudovetenskapliga vatten.

LRF centralt förstod nog det stolliga i det här tilltaget, men ville ändå inte helt ta avstånd från Nyköpingskollegorna. Från deras sida hette det då att man måste börja prata om skillnaden på olika sorters kött istället för att propagera för fler vegetabilier på tallriken.

Att diskutera skillnad på kött är jag helt för, men faktum är att om kommuner och hushåll ska ha råd att konsumera ”rätt kött”, så krävs det att vi köper mindre av det. Om vi skulle servera ännu mer kött än vi redan gör så lär det knappast komma från LRF:s medlemmar. Dessutom kommer alltid köttproduktion vara mer resurskrävande än vegetabilier.

Dagen efter LRF:s klavertramp serverade vi hos oss, säkert i likhet med många andra, hamburgare av danskt ursprung. Just en sån dag hade varit perfekt att slå ett slag för närproducerat kött, men köttlobbyisterna verkar ha lyst med sin frånvaro både hos oss och i Nyköping den dagen.

I stället väljer man att betrakta grönsaker som sin fiende.

Vi var nog många i skolköken som trodde att vi hade en allierad i LRF. Att vi jobbade mot samma mål. Just nu känns den tanken mycket avlägsen. Kanske ska organisationens medlemmar ta sig en ordentlig funderare vilka de vill företrädas av nästa gång det är dags för riksförbundsstämma och årsmöten, speciellt de medlemmar som producerar grönsaker.

Och LRF i Nyköping borde be personalen på Gripenskolan om ursäkt.

Peter Stenfors,
arbetsplatsombud och kock på Kevingeskolan i Danderyd, Stockholm

Fotnot: Den obligatoriska näringsberäkningen av skolmat var något Bert Karlsson tjatade sig till från utbildningsminister Jan Björklund (fp) framför rullande kameror i TV-serien Skolmatsakuten. Näringsberäkningarna har varken gjort skolmat eller matvanor bättre, utan är att betrakta som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för byråkrater och kostdataprogramsutvecklare.