Varför går många unga människor inte med i facket? Det vanligaste svaret är: det är ingen som frågat mig!

I dag arbetar många med osäkra anställningsförhållanden och utan kollektivavtal. Med tanke på hur det ser ut på arbetsmarknaden kan inte det fackliga arbetet främst ske från kontoret utan det måste i högre grad vara arbetsplatsförlagt.

När förtroendemannalagen kom 1974 var det en god lösning för det fackliga arbetet. 1976 fick man möjlighet att komma överens med arbetsgivaren om facklig tid med fyra timmar per medlem och år. Detta skulle frigöra tid från det ordinarie arbetet för facklig verksamhet. Samtidigt kunde arbetsgivaren planera för ersättare i verksamheten.

Som ansvarig ombudsman för tillämpningen av både förtroendemannalagen och avtalen 1976-2001 kunde jag följa utvecklingen.
Från början fördelades den fackliga tiden på några timmar eller dagar i veckan. Över tiden har fler fackligt förtroendevalda övergått att arbeta fackligt på heltid. Jag har varit och är fortfarande kritisk till fackligt arbete på heltid. Varför? Som förtroendevald har du din mandatperiod om högst två år. Blir du inte omvald ska du återgå till dina vanliga arbetsuppgifter. Med den förändring som ständigt pågår behöver kunskap-erna om arbetets innehåll och utveckling vidmakthållas.

Ett annat skäl för att inte vara förtroendevald på heltid är att medlemmarna finns ute på arbetsplatserna och det är där den fackliga dialogen sker. Fackligt arbete är inte enbart att vänta på att medlemmar med frågor och problem kommer till fackets lokaler. En god del av fackligt arbete måste ske på arbetsplatserna.

Det betyder att göra facket synligt både för medlemmar och lokala chefer.

Kurt Söderberg