Mer individuellt har pressat ihop lönerna
Som argument för individuella löner används ofta att det ska öka lönespridningen och därigenom ge bättre löneutveckling över tid. Men slutsatserna i en bok från akademikerfacket Saco, visar att lönespridningen har stått nästan stilla under 2000-talet, då individuell lönesättning blivit allt vanligare.
– Jag läser boken som ett starkt stöd för LO:s solidariska lönepolitik, sade LO–ekonomen Ola Pettersson i samband med ett SNS-seminarium där boken presenterades, den 15 oktober.
Att inkomstskillnaderna ökar i samhället är inte samma sak som att lönespridningen ökar, är en av Saco-ekonomernas poänger i den nya boken ”Lönespridning” (SNS Förlag). Tvärtom visar boken på minskade skillnader ur vissa synvinklar. Till exempel så har skillnaderna mellan högskoleutbildade och gymnasieutbildade minskat de senaste tio åren. Lika så är löneskillnaderna mellan högskoleutbildade personer i privat sektor och offentlig sektor mindre i dag än för tio år sen.
LO-grupperna står det inte så mycket om i boken. Men SCB-siffror som jämför lönespridning mellan tjänstemän och arbetare i privat sektor redovisas och den visar att lönespridningen är betydligt större bland tjänstemän. Sen 1996 är skillnaden mellan de högsta lönerna och de lägsta lönerna i princip oförändrad i arbetaryrkena, medan den hos tjänstemännen ökat under samma tidsperiod. Men under 2000-talet då individuella löner slagit igenom stort, har lönespridningen planat ut även bland tjänstemännen.
– En slutsats man kan dra är att LO har ingen anledning att driva på för individuell lönebildning, sade Ola Pettersson.
Könslönegapet har däremot minskat mer bland tjänstemännen, men där är det också så mycket högre från början. Men enligt Saco-ekonomerna har just förändringen av lönespridningen allt mindre påverkan på lönegapet mellan könen.
– Det tydliga sambandet mellan könslönegap och lönespridning har försvagats under 2000-talet. Där är det något som har hänt, sade Sacos tillförordnade samhällspolitiska chef, Lena Granqvist.
Lönespridning
Siffrorna visar skillnaden mellan de högre lönenivåerna jämfört med de lägre lönenivåerna. Om kvoten är 2 betyder det att de högre lönerna är dubbelt så höga som de lägre lönerna.
Sen 1996 är skillnaden i princip oförändrad i arbetaryrkena, medan den ökat hos tjänstemännen.
1996 2003 2011 Arbetare 1,42 1,45 1,46 Tjänstemän 1,98 2,24 2,30 Akademikeryrken med störst lönespridning där lönerna också är höga: Jurist och Ekonom.
Akademikeryrke med mindre lönespridning men högre lön: Läkare
Akademikeryrken med hög lönespridning men med jämförelsevis låga löner: Matematiker, Statistiker, Veterinär.
Akademikeryrken med både låg lönespridning och låga löner: Lärare, Arbetsterapeut, Tandhygienist, Sjukgymnast, Biomedicinsk analytiker, Sjuksköterska, Socionom, Bibliotekarie.
