1 För att ”Gone Girl” (Modernista) börjar så simpelt: vi har Nick och Amy som möts i New York och blir förälskade. De hade jobb, pengar och en framtid som kom av sig när båda blev arbetslösa. De flyttar till hans lilla hemort på amerikanska vischan där inget blir bättre, för att uttrycka sig milt. Under deras femte bröllopsdag försvinner Amy och romanen kan börja.

2 För att ingen av huvudpersonerna är särskilt sympatisk – utan tvärtom.

3 För att det är en väldigt bra roman om manipulation. Hur långt den kan dras och vad den gör med människor. Hur man själv tillåter sig att bli manipulerad. Och hur Gillian Flynn tvingar in läsaren i detta: under hela läsningen ställs man inför påståenden från Nick respektive Amy som man inte bara kan ta till sig. De måste hanteras och kategoriseras – sanning eller lögn?

4 För att även om det är intrikat och smart och helomvändningar och man egentligen kanske inte gillar det smarta fullt så mycket så fortsätter man att läsa.

5 För att man blir belönad när man ändå fortsätter läsa.

6 För att den väcker tankar på vad människor är beredda att spela för spel eller bortse ifrån för att de vill leva en särskild sorts liv.

7 För att den visar att så mycket till syvende och sist handlar om makt. Hur man ser till att få den och hur man använder sig av den.
Det är ingen trevlig roman, men det står väl redan klart.