För en stor grupp medlemmar är avståndet till dem som förhandlar om lön och arbetsvillkor stort, en person från facket möter man bara om det blir problem, om ens då.  Den där ”vi-känslan”, så viktig och nödvändig för facklig framgång uppstår inte på ett ställe, där kanske både arbetsplatsombud och ett kollektivavtal saknas. Eller där bara hälften är med i facket (läs mer här).

En rapport från Folksam visar att andelen löntagare som omfattas av kollektivavtal sjunkit från 87 till 82 procent sedan 2011! 750 000 kan stå utan fackens försäkringsskydd. Den som har en månadslön på 25 000 kronor och saknar kollektivavtal får i genomsnitt 2 400 kr mindre vid sjukdom och 7 200 kronor mindre vid arbetsskada. 
  Siffrorna är alarmerande för alla som tror att vi har ett system som automatiskt ger trygghet och att ”arbetsmarknadens parter” tar hand om löntagarnas villkor. 
  I stället kan företag strunta i avtalen och de anställda får betala.  Ingen kan tvinga arbetsgivaren att skriva kollektivavtal, det visar exempelvis Unionens konflikt i Fränsta, där Peak Partners la ner i stället för att skriva på. Detta borde även arbetsgivarna högljutt ha protesterat emot! Det är ju deras seriösa medlemmar som förlorar på underbudskonkurrensen. Den riskerar både arbetsfred och utveckling.

Visst ska facket ut och rekrytera, se till att ”ni” blir ”vi”. För Kommunal har det vänt – och för första gången på 20 år ökar förbundet igen – med  målet att få fler engagerade på arbetsplatserna. Lisa Björck, Kommunals nya organiserarare, berättar mer här. Men, det går inte att vältra över allt i samhällsutvecklingen till något facket ska fixa. Det funkar bara om arbetsgivarna och politiker också agerar: Arbetsgivarna borde sluta fega ur – och gå hårdare åt de egna som dumpar villkoren. Annars tar staten snart över och bestämmer vilka minimilöner och villkor som ska gälla. Och då undergrävs parternas självständighet och styrka.  Att så många hamnar utanför avtalsförsäkringar rubbar även tilltron till pensionssystemet. Det är politikernas ansvar. Om en femtedel struntar i att betala in pensionsavgifter och försäkringar har den Svenska Modellen redan fått en rejäl slagsida. Fortsätter det kommer den att kantra.

PS. Fackföreningsavgiften ska naturligtvis bli avdragsgill igen, precis som arbetsgivarnas är. DS