Förr hette det att ”hamna i olycka”, då var oönskade barn den stora katastrofen. Idag är det tvärtom, och den önskade, planerade graviditeten som inte vill sig är vår tids trauma. Ordet kan verka starkt men längtan efter barn är en kraft som knappast kan förklaras enbart i rationella termer – samtidigt som själva barntillverkningen ska passas in i ett ”projekt” vid rätt tid tillsammans med karriär, studier, gärna en hyfsad relation. Och när det är dags, eller hög tid för babylycka vill det sig inte alltid.

Marie Granmar, med en vilja av stål, lyckas efter en synnerligen mödosam tid bli mamma. Ägget i hennes kropp har två anonyma donatorer befruktat. Hennes problematiserande av detta, etiskt och medicinskt är faktaspäckad och öppenhjärtlig, själv är jag mest fascinerad av hennes ovanliga tåga och uthållighet genom alla motgångar, gläds med henne över babyn, och avstår från moraliska omdömen.

Fertilitetshandboken är i grunden samma sorts litteratur: Barn kan bli till bara vi anstränger oss tillräckligt mycket, äter vitaminer, inte badar varmt och besöker en fertilitetsklinik om det kärvar. För ”barnlöshet går nästan alltid att behandla”. Det är trösterikt för dem som kämpar på, säkert hjälpsamt för dem som vill läsa på och samtidigt ett något ångestframkallande dokument över en tid när allt ska fixas av handlingskraftiga individer.