Jag undrar hur många svenskar som känner igen namnet Konstantin Paustovskij i dag. Men den här ryske författaren var faktiskt en gång nominerad till Nobelpriset och är, trots att han dog 1968, fortfarande mycket stor i sitt hemland. 

Nu ger det lilla förlaget Akvilon ut ett urval av hans noveller. Det kan handla om en judisk etikettmålare, en sovjetisk hjältehistoria under Andra världskriget, eller ett litet drama om en döende mor och en dotter som slits mellan att besöka modern och ha en karriär. Genomgående är texterna skrivna med stor realism, en omsorg om minsta detalj, och en djup mänsklighet.
  Det vibrerar också en omisskännlig rysk känsla genom hela boken: de milslånga stäpperna, Moskvas eviga dimma, de smutsiga samovarerna.

Det är en tunn bok, inte mer än 130 sidor, men Paustovskij har vägt varje ord så noggrant, allt är betydelsebärande, varje rad har lyskraft. Ett författarskap väl värt att återupptäckas och den här lilla boken är en perfekt ingång.