684 286 invånare i Michigan har varit med och gjort omröstningen möjlig. Deras namnunderskrifter var grunden för att ”Proposal 2” – som innebär att rätten till kollektivavtal ska skrivas in i delstatens konstitution – finns med på valsedeln på valdagen 6 november.

Ett fackligt medlemskap och att omfattas av ett kollektivavtal är till stor del den starkaste faktorn för att ha möjlighet att leva ”den amerikanska drömmen”.
  Det ger högre lön (särskilt för lågavlönade), mer betald ledighet, större chans att ha en sjukförsäkring och pensionsförsäkring jämfört med lönearbetare utan kollektivavtal.
  Med omröstningen har Michiganborna gått på offensiv mot den republikanska högervåg som försvagat de fackliga rättigheterna i många delstater, däribland Wisconsin, Ohio och Indiana som alla gränsar till Michigan.

De som är kritiska mot förslaget och tänker rösta nej menar att lagen kommer att få negativa konsekvenser för företagen, och därigenom påverka tillgången på arbete. Handelskammaren har varnat för att företag kommer att flytta verksamheten till andra sidan statsgränsen, det vill säga till Indiana som införde en fackfientlig lag tidigare i år.
  Lagen som kallas Right-to-work law, ”rätt att arbeta”, förbjuder fackföreningar på privata arbetsplatser att kräva fackavgifter av de anställda. I dagsläget har 23 delstater en sådan lagstiftning.

Hur mycket pengar som läggs inför lokalvalet i Michigan säger något om hur stor vikt båda sidor lägger vid utslaget. Enligt New York Times kommer över 30 miljoner dollar (drygt 211 miljoner kronor) att satsas enbart på detta val. Då har både de nationella fackliga organisationerna och det nationella näringslivet bidragit stort.
  De lokala opinionsundersökningar som gjorts visar så gott som dött lopp mellan de olika lägren.

Bakgrunden är att kollektivavtalen mött stenhård press i USA de senaste åren.
  I Wisconsin tog fackföreningsrörelsen kampen för kollektivavtalen, men förlorade. Harry Mobley , mentalskötare och aktiv i fackförbundet AFSCME i Philadelphia, reste dit tidigare i år för att hjälpa till i kampen mot lagen som förhindrar kollektivavtal.
  – I stater som står och väger inför valet har republikanerna använt kollektivavtalen som strategi för att krossa fackföreningsrörelsen, säger han.

Andelen amerikanska löntagare som täcks av kollektivavtal har sjunkit från nästan en fjärdedel 1983 till drygt var tionde 2011, och andelen har fortsatt sjunka även efter 2008, visar rapporten ”The State of Working America 12th Edition”.
  – Det har lett till lägre löner. Inte bara för att vissa löntagare inte längre får den högre kollektivavtalslönen utan också för att det minskar pressen på arbetsgivare utan avtal att höja lönerna. Kollektivavtalade löners förmåga att spilla över på övriga löner har minskat, konstaterar Lawrence Mishel, ekonom och president för Economic Policy Institute som står bakom rapporten.

Man kan se att de delstater där kollektivavtalen har minskat mest toppar listan över delstater där de ekonomiska klyftorna ökat mest. Vilket visar betydelsen av kollektivavtal för alla löntagare, även för lönearbetare som inte direkt omfattas av dem.
  Sanningen är att de delstater som har högst organisationsgrad också har den största andelen människor som rör sig ”uppåt” på den ekonomiska stegen.

Se en av kampanjfilmerna
för ja till kollektivavtal:

 

Kollektivavtal 

• Kollektivavtal ger i genomsnitt 13,6 procent högre lön (för lågavlönade är vinsten ännu större)
• mer betald ledighet
• 28 procents större chans att ha en sjukförsäkring som arbetsgivaren betalar och 54 procent större chans att ha en pensionsförsäkring jämfört med löntagare utan kollektivavtal.
Källa: Economic Policy Institute, 2011