Lyckliga i alla sina dagar

Vadsaduattduvarsadu? Emot vinstuttag i välfärden!? Emot jobbskatteavdrag? Jösses, så omodernt. Och omöjligt. Hur skulle det kunna gå? Det går inte.
  Så låter det mestadels.

Tro dem inte, säger Nina Björk. Även om hon inte diskuterar just detta. Tro dem inte när de säger att en rättvis värld inte är möjlig. Den är motsatsen. Den är hopp, skriver hon.
  Hon tar oss läsare i handen, följer oss, visar, förklarar och pratar med oss. Hon travesterar Oscar Wilde och säger med honom att vi i dag vet priset på allt men inte värdet av något. Hon skriver om Disneys drömmar, reklam och familjen som projekt. Hon diskuterar hur vi säljer oss på arbetsmarknaden – inte bara vårt fysiska arbete utan också vårt känslomässiga – och hyllar den enda relation hon menar finns i evighet, den mellan förälder (mor?) och barn.

Nina Björk är modig. Hon fjäskar inte utan tar oss på lika stort allvar som de tankar hon tänker. Man behöver inte hålla med i allt hon tycker för att uppskatta att hon tänker.
  När hon beskriver valrörelsen 2010 som ett farväl till den politiska människan, hettar det till. Hon skriver att Sverige inte längre först och främst är ett samhälle, utan företaget Sverige AB som ska gå med vinst (och detta skrev hon innan Socialdemokraterna presenterat sin Affärsplan för Sverige).

Mona Sahlin höll ett avskedstal där hon sade att hon aldrig mer ville uppleva en valrörelse där människor sade att de skulle rösta på Socialdemokraterna trots att de hade jobb, tjänade bra och bodde i villa. Nina Björk läser det som att Sahlin aldrig mer ville uppleva en solidarisk väljare. Och det är ju faktiskt innebörden.
  Nina Björk ser politiska förslag som läggs för att de ”fungerar” och lockar väljare. ”Där kalkylen gör entré gör det politiska sorti” konstaterar hon. Jag undrar vad hon har tänkt de senaste veckorna där budgetutspelen riggats och kalkylerats in i minsta detalj.

Kapitalismen och konkurrensen har visserligen segrat, men Nina Björk vill ha en annan värld. Hon vill få oss att tro på en annan värld. Att hitta tillbaka till utopin. Man slår igen boken och vill tro med henne.