Jag har nog aldrig i mitt yrkesverksamma liv (ca 30 år med barn och ungdomar) blivit så hånad i min profession som när jag började arbeta som timvikarie inom barnomsorgen i Ulricehamns kommun. Jag kan inte uttala mig om hur det är i andra kommuner eftersom jag inte varit timvikarie sedan jag var 20 år och det är 35 år sedan. Nu har du räknat ut att jag är 55 år.

Jag flyttade från Stockholm till Dalum, Ulricehamns kommun i juli i år och anmälde mig till vikariepoolen inom barnomsorgen.
  Jag hörde inget på flera veckor men en dag så ringer de och frågar om jag kan jobba.
  Jag hade inte fått någon information om att jag var godkänd, inte vilka förskolor som finns, inte vilken lön, om semesterersättningen var inkluderad, ingen information om tillvägagångssätt vid sjukdom, inte ett enda ord om något.
  Jag fick själv ringa runt och leta efter någon som hade vetskap om lönen, men jag glömde fråga om semesterersättningen ingick i lönen, så om det vet jag fortfarande inget.
  Vad jag däremot har fått lära mig är att om man anmäler sig till poolen så blir man inringd med 15 minuters varsel till nya stugor, nya rutiner, nya barn och pedagoger för 106 kr/timme (om du har adekvat utbildning), utan utbildning blir det 100 kr/timme.
  Är verkligen inte Ulricehamns barn värda mer?

Jag älskar ungarna, inget snack om den saken. Jag njuter av att få tända barnaögon och få dem att skratta men för denna peng kommer jag inte att vara kvar. Den trygghet jag som utbildad vikarie ger, omtanken, omsorgen, den sociala träningen, träningen inför livet, hur man blir en bra medborgare – är den inget värd?
  Det verkligt stora problemet som uppstår på grund av detta är brist på timvikarier.
  Häromdagen behövdes det två vikarier till den avdelningen jag för tillfället är på.
  Inringda blev alltså jag och en outbildad men duktig kille som vi kallar ”Sture”. Den ordinarie pedagogen öppnade på avdelningen vilket resulterade i att hon slutade tidigt.
  Kvar på avdelningen fanns jag och ”Sture”. Jag hade varit på avdelningen två pass tidigare, men “Sture” hade aldrig varit där. Jag fick ta avdelningsansvar. Jag fick guida ”Sture”.
  Man utsätter inte vikarier för detta! Särskilt inte för ynka 106kr/timmen. Det är inte försvarbart. Jag har kunskapen, jag är trygg i min profession men man gör inte på detta sätt. Man utsätter inte barn och föräldrar för detta. Och vem ställer upp på det i längden? Inte jag. Jag tänker inte vara kvar inom Ulricehamn kommuns vikariepool.

Jag är utbildad sjukvårdsbiträde och barnskötare i botten. Sedan har jag byggt på med utbildningar till hemterapeut/psykiatrin och behandlingsassistent, dessutom har jag gått kurser i specialpedagogik och barn med särskilda behov under sin utveckling.
Jag tycker att ansvariga inom kommunen och kommunens politiker borde ta sig en ordentlig funderare över om barnen i Ulricehamn verkligen inte är värda bättre än det ni erbjuder.
  Jag anser, och jag vet att många håller med mig när jag säger, att barnen är värda en stabil personalstyrka i personalpoolen, som med glädje stannar kvar och ställer upp, fyller sjukvikariaten med kvalificerade pedagoger som får en relevant personlig lön efter utbildning, kompetens och erfarenhet.

Inki Ahlström,
barnskötare Ulricehamn