”De angriper det som ett vanligt mord. De vill ha signalement på killen som står med revolvern nere på Sveavägen. Vi angriper det från andra hållet.”

Det är Hans Holmér som talar, länspolismästaren i Stockholm som – egentligen mot alla regler – under det första året ledde spaningarna efter Olof Palmes mördare. Och citatet är slående. Holmér var helt inne på att leta motivet och bestämde sig tidigt för att den kurdiska befrielseorganisationen PKK var de som hade störst anledning att ta Palme av daga. I citatet pratar Holmér om åklagarna, de vill leda arbetet konventionellt, de vill ha gärningsmannabeskrivning och teknisk bevisning först och främst.
  Det hela blir en envig mellan Holmér och spaningsledningen å ena sidan och åklagarna å den andra. Bokens svaghet är att förra DN-journalisten Ann-Marie Åsheden så tydligt tar Hans Holmérs parti. Så är också boken tillkommen under märkliga omständigheter. Med hänsyn till källskyddet fick Åsheden en unik inblick i spaningsarbetet. Varje vecka talade Holmér helt öppet med henne om vad som pågick i arbetet, allt under förutsättning att hon inte publicerade förrän DN fått klartecken.
  Samarbetet påminner inte så lite om det som SVT-journalisten Erik Fichtelius hade med dåvarande statsministern Göran Persson.

Trots invändningarna: Åshedens bok är verkligen välskriven och ger framför allt en avslöjande inblick i hur spaningsarbetet gick till. Till på köpet får vi lära känna ett komplext människoöde. Hans Holmér var en sammansatt, intelligent och oerhört envis människa. Ingen vet hur Palmeutredningen gått utan honom.

Fotnot: Norstedts har dragit in hela upplagan av Förbannelsen efter att ha upptäckt ett faktafel i boken.