År 2004 pratade dåvarande finansminister Per Nuder (S) om ”köttberget” och avsåg samma grupp.
  I dag är debatten motsägelsefull. Å ena sidan ska vi fortsätta jobba hela livet, och helst inte ta ut någon pension. Å andra sidan gallrar arbetsgivarna allt hårdare och anser även en 43-åring som lite ålderstigen. En sökande som sa sig vara 31-år fick tre gånger fler svar än en 46-åring trots identiska meriter, visar forskning, som presenteras i Du & Jobbet (4/12). Den 3 år gamla lagen om åldersdiskriminering är nödvändig men hjälper endast ett fåtal.

Just nu ligger arbetsgivarna dessutom hårt på den nyvalda LO-ledningen om att mjuka upp Lagen om anställningsskydd, LAS, så att det luddiga ”kompetens” ska gå före ålder och anställningsår vid uppsägningar. En väg som bäddar för svåra tolkningstvister i Arbetsdomstolen. Utan att någon säker rättvisa nås för det. Det skulle tippa maktbalansen i arbetslivet ännu mer åt fel håll.
  Redan nu är äldre och erfarna utsatta för hårt tryck, inte minst genom privatiseringar och övergångar, där anställda kan tappa alla sina intjänade år och sin lön och få börja om som nybörjare. I värsta fall som timanställd. Eller inte alls. Om denna nya otrygghet skriver många kommunalare till oss. Andra berättar om hur nya, outbildade plockas in istället för att hålla kostnaderna nere.

Att se människor utan åldersglasögon är svårt. Fyra saker är viktiga för att hindra åldersfällan att slå till:
  1. Behåll LAS turordningsregler. Att stänga ut en grupp ger oss inte fler arbetade timmar och hjälper inte de unga. Arbetsmarknaden är inget nollsummespel.  Lagen hindrar godtycke och har redan massor med undantag.
  2. Slopa arbetsgivarnas sjuklönekostnader – som bara hindrar de sköra från att få en andra chans.
  3. Se över de pensionsregler som gör det dyrt för arbetsgivare att nyanställa äldre.
  4. Anpassa arbetslivet så att alla åldrar kan bidra. Svenska arbetsgivare är bland de sämsta på just detta. Fantasin till makten!

Alla vill bli gamla men ingen vill vara äldre … Arbetslust ska uppmuntras – och välfärdssamhället ska hänga med. Trygghet, arbetsglädje och inkomst på svensk arbetsmarknad handlar förvisso om attityder och engagemang.  Men ännu viktigare är ett gemensamt ansvar för dem som jobbat länge.