Jag tänker att det är någonting konstigt med språket. De senaste decenniernas nyliberala politik från både socialdemokratin och högern har brutit sig in mellan raderna, bakom konsonanterna. Språket står och viskar mellan orden, vill berätta något om verkligheten bakom.

Om någon nu säger att de ska genomföra en reform kan man vara säker på att en försämring är på väg. Så här låter tiotals år av underläge: det ekar inne på chefens kontor efter platsombudet lämnat rummet. Där förvandlas kampen för rastavbrott och full bemanning till ord om ”negativitet” och att ”sprida dålig stämning”. Så många år av nederlag ljuder i riksdagens korridorer, susar längs väggarna i fraser som ”nödvändiga nedskärningar” och ”lägre trösklar på arbetsmarknaden”. Ord som där inte alls verkar betyda samma sak som i personalrummen; finansiering av ännu en skattesänkning, underbemanning och lättare av säga upp våra arbetskamrater. Det är ord som når oss som dåliga drömmar, följer med oss när vi vaknar, bryter sig in även i vårt språk.

Bakom tidningarnas hyllningsreportage till alliansens framgångar jobbar sig tunnelbanetågen fram genom samhället förbi ökade klassklyftor, söndertrasade skyddsnät och tysta arbetsplatser.  Här kan vi efter misslyckade avtalsrörelser höra lönesänkaravtal kallas ”ungdomssatsningar” och näringslivstoppar med miljonlöner kalla våra krav på höjda löner och bättre villkor för ”oansvariga”. I denna tid av Orwellskt nyspråk är det vi som ser till att allting fungerar trots nedskärningar och underbemanning som kallas oansvariga.

Och jag tänker att vi måste lyssna noga till vad som skrivs mellan raderna, vad som sägs i tystnaden mellan orden. Hur verkligheten skiftar i språket. Vi måste prata långsamt om ett samhälle bortom den enda vägens politik, skrika uppåt från borden i fikarummen, sätta orden i rörelse på arbetsplatserna. Följa tågen in i en ny sommar.

Ja

53 sparkade Nestléarbetare i Indonesien har fått jobben tillbaka efter solidaritetshandlingar världen över.

Nej

De amerikanska gräsrötterna i Wisconsin lyckades inte få bort fackföreningsfientliga Scott Walker från guvenörsstolen.