Hästarna gör Tina trygg som ledare

I full fart kommer Tina Dahström galopperande på Kimmen Crown på den blöta och leriga vägen, snön har tillfälligt återvänt till Västsverige. Hon har länge ridit runt och hållit utkik efter oss, eftersom det var knepigt att hitta till det lilla stallet i Hajom, på tio minuters bilresa från Tinas hem i Skene.
  Den pensionerade travaren Kimmen är taggad av allt letande efter gästerna från storstan. När han sedan ska stå still för att bli fotograferad protesterar han våldsamt. Maten i stallet lockar och han brukar verkligen inte behöva posera efter ett ridpass.
  Men trots krumbukter och kast sitter Tina som gjuten i sadeln. Med ömsom förmaningar ömsom beröm får hon krutpaketet Kimmen att till slut gilla läget.  Det märks att de kan varandra. Hela åtta år har gått sedan Tina började rida den då så framgångsrika travhästen, som sprungit ihop 700 000 kronor åt Tinas pappa Roy Dahlström.
  Nuförtiden är Kimmen enbart ridhäst och målet är att ställa upp med honom i en dressyrtävling på nybörjarnivå. De vita tävlingsridbyxorna är redan inköpta, men mycket annat har kommit emellan. Inte minst bildandet av nya storavdelningen Vänerväst.

Tina Dahlström.

Tina Dahlström red som liten och hade en egen ponny, Bonny.  Sedan höll hon sig från ridsporten tills det var dags för dottern Linda att börja rida, men nu är Tina fast igen. Travet har hon haft nära inpå större delen av livet genom pappans hästar.
  Förutom Kimmen finns även den sjuåriga Flying Tempest i stallet. Tina har planer på att även rida in Flying, men han är en mycket besvärligare herre än Kimmen. Vi avråds bestämt för att försöka klappa honom, han kan nypa till när man minst anar det.
  – Hade han varit en människa hade han säkert haft någon bokstavskombination, men han blir bättre och bättre att ha att göra med, säger Tina ursäktande.

Under åren har hon kunnat följa hur hästbranschen fullkomligen exploderat.  Från lantbrukets tillbakagång och avhästningen till dagsläget, där cirka 28 000 personer är professionellt sysselsatta med hästar, enligt Hästnäringens Nationella Stiftelse. Samhällsekonomiskt beräknas branschens omsättning till 46 miljarder kronor om året.
  – Det är en ung näring med kraftig växtvärk. Gränserna mellan hobby- och näringsverksamhet är ofta diffusa, säger Tina Dahlström.
  Hon har träffat många unga tjejer och killar som arbetar otroligt hårt många timmar om dygnet och till mycket låga löner. I travstall, på ridskolor och hos tävlingsryttare inom hoppningen och dressyren.
  – Utfodringen börjar sex på morgonen. Sedan ska hästar ut och in från hagar och inte minst tränas. När vanliga människors arbetsdag är slut, åker travfolket ofta iväg på någon tävling. De kan vara hemma först vid ettiden.

De hästskötare som dessutom jobbar svart har ingen social eller ekonomisk trygghet, vare sig när de blir sjuka, skadar sig eller inför pensionen. Högst 15-20 procent av hästskötarna är organiserade fackligt, gissar Tina.
  – Men vi kan inte bara dundra på med våra kollektivavtal och kräva att arbetsgivarna skriver på. Vi måste lyssna på hur det är att jobba i branschen, mycket är annorlunda.
  En försvårande faktor är hästmänniskors brinnande intresse; många nöjer sig med en stallplats eller få rida bra hästar i stället för att kräva avtalsenliga löner och justa arbetsvillkor. De svarta pengarna är utbredda och det är något som kräver åtgärder på bred front, anser Tina Dahlström.
  – Kommunal, arbetsgivarna, intresseorganisationer och myndigheter måste agera tillsammans för att sanera branschen och göra den vit. Och det är bråttom om inte luften ska gå ur.

Hon har med sig hästtidningen Hippson som nyligen gjort en webbenkät om svartjobben. Där svarar 57 procent att de betalat svart för hästrelaterade tjänster, som träning och skoning. 40 procent av dem som professionellt arbetar med hästar tar emot svarta pengar som betalning.
För att agera mot missförhållandena måste Kommunal finnas med där hästmänniskor träffas, anser Tina Dahlström. Varje år är Kommunal på den stora Hästmässan vid tävlingen Scandinavium Horse Show i Göteborg och den medverkan är ett arv från Lantarbetareförbundet.
  – Där möter vi bland annat representanter för hästgymnasierna, de är viktiga för att nå ungdomarna som ska bli hästskötare och bland annat arbeta på landets alla ridskolor.

Allt är inte hästar för Tina Dahlström. Hon är ordförande i den nya avdelningen Vänerväst, som omfattar gamla Älvsborgs län och Skaraborgs län och har drygt 40 000 medlemmar.
  – Mycket tid går åt att ena avdelningen och tillsammans utveckla den arbetsplatsnära fackliga verksamheten. Vi arbetar för att nå och organisera nya medlemmar och det gäller inte bara i hästbranschen.
  Många forskningsrapporter talar om att kvinnor som håller på med hästar också är bra ledare. Det är särskilt uppmärksammat i näringslivstoppen, med profiler som familjeföretagaren och styrelseproffset  Antonia Ax:son Johnson.
  Hennes Lövsta Stuteri betyder mycket för Sveriges framgångar inom dressyren. Själv börjar hon varje arbetsdag med en ridtur på gården strax norr om Stockholm.
  – Sambanden mellan hästar och ledarskap hade jag inte klart för mig när jag blev sektionsordförande. Men jag tror verkligen att det stämmer, säger Tina Dahlström.

Inför hästen måste man var lugn och trygg och ha ett tydligt kroppsspråk.  En häst låter sig inte luras av vackra ord.
  – Får man inte hästens förtroende accepterar den inte en som ledare. Jag måste få hästen att göra som jag vill även när han kan välja något annat, förklarar Tina.
  Situationen utanför stallet är ett bra exempel. Den ett halvt ton tunga Kimmen hade enkelt kunnat slänga av Tina och sticka till stallet. Men trots suget efter mat och vila, valde han att lyssna på henne, lugna ner sig och snällt stå still framför fotografen.
  Vad är då svårast att leda, hästarna eller folket i Kommunal?
  Tina dröjer med svaret, det verkar långt ifrån vara självklart.
  – De förtroendevalda i Kommunal. Där finns det så många flera relationer man måste vårda. Människor i allmänhet kan också vara beräknande, hästar handlar instinktivt.