Så vill Bernadette lösa EU-krisen

Du är mycket kritisk till EU:s regler för att minska underskotten i euroländerna. Varför?
  – Därför att dessa regler förvärrar krisen. De fokuserar på minskade löner och sämre social trygghet. Men vi ser inga åtgärder för att öka intäkterna genom till exempel höjda skatter. Vi behöver investeringar för tillväxt som ger jobb och social trygghet.

Behövs det inte regler som ser till att EU–länderna har sunda statsfinanser?
  – Budgetregler behövs i en valutaunion för euron. Men det handlar om perspektiv. I börj­an av 90-talet hade Belgien ett underskott på 112 procent. De tilläts då att på lång sikt minska underskottet utan att riskera jobben och den sociala tryggheten. I dag är underskottet nere på 80 procent av BNP. Ge grekerna samma chans.

Vad är Europafackets strategi för att möta effekterna av den politik EU:s ledare bedriver?
  – Vi vill få stopp på nedskärningarna, pressen på lönerna, den sämre anställningstryggheten och försämrad social trygghet. Europafacket kräver stopp för social dumpning samt ökad respekt för kollektivavtalen och den fria förhandlingsrätten.
  – Vi vill ha ett socialt protokoll i anslutning till EU:s fördrag. Detta protokoll ska ge oss garantier om att fackliga och sociala rättigheter går före i de fall dessa kommer i konflikt med kapitalets frihet.

Bernadette Ségol. Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Hur går det med den strategin tycker du?
  – I dag är de politiska krafter som styr i EU för starka för oss. Men vi måste hålla ut och göra motstånd så gott det går. Vi är också beredda att sätta oss ned för att diskutera med EU:s ledare om hur vi kan samarbeta och finna gemensamma lösningar för att lösa EU:s kris. Tillsammans kan vi bilda ett socialt kontrakt mot krisen.

Hur skulle en sådant socialt kontrakt se ut?
  – Jag kan förhoppningsvis svara på det i juni. Då samlas Europafacket till en konferens för att diskutera detta.

Kan Europafacket acceptera lönesänkningar för att rädda jobben?
  – Det är bland annat detta vi ska diskutera. Men dessa frågor måste avgöras på nationell nivå av våra medlemsförbund. Jag kan inte sitta på toppen och kritisera de fackförbund som går med på krisuppgörelser som innebär sänkta löner.

Hur ska ni få ökat stöd inom EU för era krav?
  – Genom att vi blir stark­are. Vi måste bli bättre på att värva medlemmar och duktig­are på att sprida vårt budskap.

Tidigare diskuterade ni möjligheten att kräva EU–lagstiftning om minimilöner. Nu är inte detta längre en het potatis. Hur kommer det sig?
  – Vi har enats om att minimilönerna ska vara minst 50 procent av genomsnittslönen eller minst 60 procent av medianlönen i varje land. Europafacket kräver inte, och kommer inte att kräva EU-lagstiftning om minimilönerna i medlemsländerna för att nå detta mål. Vi föredrar att lönerna bestäms i kollektivavtal, som i Sverige.
  – Men vi har beslutat att ge stöd till de fackförbund som anser att de behöver lagstiftade minimilöner för att bekämpa ökade klyftor.

Detta är i stort sett vad ni kom överens om för fem år sedan. Är ni helt eniga om detta nu?
  – Målet om minimilönernas storlek är nytt. Det finns förbund som är besvikna och hade velat gå längre i kraven om lagstiftade minimilöner nationellt och på EU-nivå. Men jag har försökt agera så att vi kan hålla ihop.
  – Jag har sagt till dem som vill ha starkare lagstiftning, att vi kan aldrig få enighet kring detta. Samtidigt har jag för de nordiska facken betonat vikten av att förstå de fack som inte är så starka att de klarar av att få högre minimilöner i kollektivavtal. Vår styrelse har efter detta kommit överens om en gemensam linje i frågan.

Europafacket har också beslutat att mer än tidigare samordna förhandlingarna. Är planen att vi ska få Europaavtal om löner och andra villkor i framtiden?
  – Nej, det har aldrig varit på tal att vi ska förhandla om löner på Europanivå. Men vi ska bli bättre på att samarbeta inför och under de förhandlingar som bedrivs nationellt. Det kan handla om förberedelser och gemensamma krav.

Detta kräver väl att de nationella fackförbunden också har ett europeiskt perspektiv i sitt arbete. Hur starkt tycker du att det är i dag?
  – Som europeisk facklig företrädare önskar jag förstås att den europeiska dimensionen vore starkare i de nationella förbundens arbete.

Det har nu snart gått ett år sedan du blev vald till Europafackets generalsekreterare. Hur tycker du att detta år har varit?
  – Jag tycker fortfarande att det är ett intressant och stimulerande uppdrag. Mest nöjd är jag med att vi är så eniga i våra krav kring hur krisen i EU ska bekämpas. Detta är ingen självklarhet med tanke på hur olika förutsättningarna är i till exempel Grekland och Tyskland.

Vad är viktigaste målet att nå för dig?
  – Nu tvingas vi reagera på en rad förslag från EU, nu senast kommissionens förslag om att begränsa strejkrätten, vilket vi bestämt säger nej till. Men jag vill inte bara reagera utan även agera. Och då känns idén om ett socialt kontrakt mest angelägen.