Privat välfärd inte effektivare
Det finns inga belägg för att privatiseringar varken har effektiviserat välfärden eller höjt kvaliteten. Men man kan heller inte säkert säga att det lett till försämringar. Det slår en grupp forskare fast som är kritiska till att politikerna duckat för att ta reda på konsekvenserna av den stora privatiseringsvågen.
– Om man driver igenom en reform av ideologiska skäl är man kanske inte så intresserad av effekterna, säger Laura Hartman, nationalekonom och forskningschef på SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle.
Hon har tillsammans med en rad ekonomer och sociologer granskat de studier som finns om privatiseringarnas effekter. När de startade på 80-talet fanns stora förhoppningar att den offentliga sektorn skulle effektiviseras och konkurrensen leda till både ökad kvalitet och minskade kostnader. Forskarna konstaterar att det varken finns bevis för några effektivitetsvinster eller –förluster. Privata utförare lyckas ofta få lägre kostnader, men det gagnar inte det allmänna utan blir till vinst för företagen.
Borde det ändå inte ha blivit någon minskning av byråkrati och därmed en effektivisering?
– Vi vet inte riktigt om det har blivit det eller inte. Men förmodligen är det så att vi inte fått ut de största möjliga kvalitets- och effektivitetsvinster som vi kunde ha fått, säger Laura Hartman.
Forskarnas förklaring är att konkurrensen inte fungerar helt enligt de ekonomiska modellerna. Delvis beror det på att välfärdsmarknader är speciella. Konkurrensen är inte helt fri, då till exempel kommunen reglerar utbudet av privata aktörer.
Är det en friare marknad eller mer reglering som krävs?
– Balansen måste bli bättre mellan marknad och reglering. Vi måste titta närmare på hur man ska utforma kontrakten, ersättningarna och reglerna.
Välfärdstjänster kräver förutom genomtänkta regleringar, offentlig tillsyn och kunder som är välinformerade för att kunna göra aktiva val. Och här finns en del förbättringar att göra, anser SNS.
Rapportförfattarna kritiserar till exempel de undersökningar som hävdar att kunder till privata vårdföretag är mer nöjda.
– Det är problematiskt att använda det som kvalitetsmått. Till exempel vill de som gjort ett aktivt val kanske försvara det genom att visa att man är nöjd. Det kan dessutom vara en utvald grupp som anlitar privata vårdgivare.
Uppföljningen måste bli mycket bättre, anser Laura Hartman.
– Vi vet att tillgängligheten har ökat i vården och att det har blivit fler vårdenheter. Vi vet också att det är de vårdtunga grupperna som har ökat sitt vårdutnyttjande mest. Men vi vet inte om patienterna blir friskare eller vården mer effektiv.
