Utanför mitt fönster står ingen och säger
någonting
om en hastigt övergående timme på väg mot
ingenting
förlorad för allting
och jag bestämde i en hast
att fånga en timme på flykt
fylla den med någonting
som kost på färden mot ingenting.
Tog timmen därpå och fyllde med vila
som mening i någonting
men den tredje timmen smet ut genom fönstret
gjorde sällskap med ingen som sa
någonting
om alla timmar som reser på enkel biljett till
ingenting.