Vecka 9: ”Nu fattar jag vad jag kan göra med mitt liv”

Emelie Andersson:

”Nu fattar jag vad jag kan göra med mitt liv”

Hej! Ännu en vecka har gått. Tiden går så fort nu för tiden, jag funderar över vad det beror på. Hmm.

Det har varit en känslig start på veckan. När jag gjorde första passet insåg jag så mycket att tårarna var nära att komma och jag fick rysningar i hela kroppen, rysningar som förvandlades till värme. Mitt i en uppförsbacke där jag kämpar för mitt liv, slog det mig helt plötsligt vad jag håller på med. Jag är 22 år och det är nu jag inser vad jag kan göra med mitt liv… Jag kan göra allt jag vill. Allt jag vill ta mig an kan jag klara av. Har man bara viljan kan man fixa vad som helst. Det är en fantastisk, mäktig känsla som tar över allt annat man kan känna. Dessa känslor är så överväldigande för mig eftersom det är så stort. Jag kan klara vad som helst, för jag har styrkan och kraften till det.

Nu har jag höjt min tid på intervallen till nio minuter. Det är underbart. Min motivation under turen är att tänka på att jag ska berätta för Bea att jag klarat rundan och då måste jag ju klara den.

Det jag är dålig på är att få in de långsamma rörelserna och diagonalkrypningarna. Jag glömmer bort dem i allt annat. Det andra  går bra att genomföra, men jag är sämre på dessa två saker.

Jag är bara 22 år, men jag har så många gånger sagt till mig själv att jag ska göra olika saker. Jag har påbörjat saker i mitt liv, men av olika anledningar inte slutfört dem.  Det finns mycket jag verkligen slutfört också, sådant som gjort mig till en starkare människa och som gjort mig stolt. Denna utmaning är en sån sak. Det stärker mig för varje dag som går.

På tisdag är det dags för VårRuset. Jag ser med glädje fram emot detta. Jag, som från början hade tänkt att promenera det, har glatt ändrat min inställning. Nu ska jag jogga det med intervall och jag tänker höja intervallen till minst 10 minuter, för jag vet att jag klarar det.

En vis person sa en gång:

”När jag vet vad jag vill, vill jag det jag vet.”

Det jag vill uppnå, kan jag klara.

Kramar från en pigg Emelie

Beas kommentar:

”Jag vet att du kan och jag tror på dig!”

Hej Emelie! Jag också, vet att du klarar det du vill uppnå! Visst är det fantastiskt, när dessa nya insikter kommer till en och verkligheten och livet får ett litet annat perspektiv. Beroende på vad du lägger uppmärksamheten på, är det uppmärksamheten som förstärker det du har i tanken. Genom att byta ut negativa saker mot det du vill och kan skapar du en första förutsättning för att nå dit du vill. Ibland kanske vi inte vet vad vi vill för stunden. Då gäller det att ha tålamod, för svaret kommer så småningom. Framförallt när vi stannar upp. Och de långsamma rörelserna kan hjälpa en att stanna upp.

Gör dem när du kommer att tänka på dem och samma sak där. Bestäm dig. Jag behövde bestämma mig för att ta det lite lugnare när jag för fyra år sedan började göra något långsamt varje dag. Första veckorna med ett ”eget tvång” över huvudet och sen dess för att jag vill och mår så bra utav det. Just denna vecka är det bra om du varje dag tar en liten stund för återhämtningens skull.

Nu startar den tuffaste tiden under dessa 12 veckor, där du ska träna fyra konditionspass. Promenaderna blir då av lite lugnare karaktär. Jag har lagt in VårRuset som ett av passen. Se det som ett lågintensivt pass, där du joggar långsamt så länge du kan.

”För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig” Nalle Puh, A.A. Milne

Lycka till, nu. Jag vet att du kan och jag tror på dig!

Tack för receptet, skickar ut det till de andra också.

Kram, Bea

Halima Andersson:

”På lördag ska jag marschera 42 kilometer…”

Hej Bea! Jag har kämpat på ganska så bra med träning i veckan, men tyvärr har det återigen varit dåligt med långsamma rörelser och  bollträning. Eftersom vi haft kanonväder hela tiden har jag tränat uteslutande utomhus och genomfört två löparpass på 40-50 minuter, ett intervallpass, tre promenader och haft en vilodag.
Maten har funkat ganska okej, med undantag av att det blivit lite långt mellan måltiderna ibland. Jag försöker i alla fall äta frukost, lunch, middag och två mellanmål.
Mitt mål kvarstår. Jag kommer nog inte hinna gå ner 10 kilo till 23 maj, men jag ångrar ingenting. Jag har gjort mitt bästa, men kanske tränat för hårt och ätit för lite och det har hämmat mig. Men jag kommer absolut gå i mål med min viktminskning senast i juni.
Träningen har varit lättast att sköta. Fokuseringen finns hela tiden och jag tänker hela tiden på hur jag ska träna och äta.
Lördag 7 maj ska jag gå Linnémarschen på 42 kilometer, så jag kan nog inte ha ett lika tufft träningsprogram under veckan. Du får gärna komma med tips.  Jag ska gå med en kompis, eftersom Peter är utomlands och spelar golf.
Tack för mig! Vi hörs snart!
Kram, Halima

Beas kommentar:

”Det klarar du galant. Lycka till!”

Hej Halima, visst är det härligt med vårvärmen! Även om det är lite kallare vissa dagar skapar ju ljuset mycket energi. Jag ser att du fortsätter fokusera och planera din tid och jag är övertygad om att du gör ditt allra bästa. Bra jobbat!

När det gäller tidsramen för din viktnedgång är det helt rätt att ha kvar målet och att anpassa tiden till allt runt omkring. Det är viktigt att din kropp hinner med och att du hinner ikapp med återhämtningen. Hur känner du dig energimässigt? Stäm av varje vecka hur din energinivå är. Är du sliten och trött kanske du behöver en extra vilodag. Har du energi, kör du på.  Att lära sig kroppens signaler är det allra bästa för att vi ska kunna må så bra som möjligt.

Den här veckan är den tuffaste hittills och jag drar inte ner så mycket på aktiviteterna. Jag lägger snarare in ditt långa pass på lördag som en del i träningen. Se då till att ta löppassen under måndag-onsdag tillsammans med bollövningar och att du bara promenerar lätt på torsdag och fredag. Sedan blir Marschen en final på denna högintensiva vecka. Det klarar du galant om jag känner dig rätt!

”För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig” Nalle Puh, A.A. Milne

Lycka till nu. Jag vet att du kan och jag tror på dig!

Skickar ut ett recept från Emelie på en potatissallad utan potatis.

Kram, Bea

Johan Karlsson:

”Först ljumsken och nu knät…känner lite småpanik”

God kväll, denna sena söndag. Denna vecka har varit jobbig, för jag sträckte mig ju i ljumsken i måndags. Därför har jag fått börja om på ruta ett med endast promenader och lite styrka, vilket känns som en tuff men samtidigt bra mental övning. Det är ju sånt som händer i livet.

Jag vaknade idag, söndag, med ont i mitt opererade knä. Det kändes varmt och svullet och riktigt obehagligt. Fick pina mig igenom Första maj-tåget. Nu känns det lite bättre, fast jag är orolig eftersom knät känts så bra i över ett år.
Allt detta gör att jag känner lite småpanik över mitt tillstånd. Men, som sagt, vissa saker kan man  inte påverka och då gäller det att fokusera på det man kan göra. Min sambo Cissi är ju med på tåget och hon har verkligen gjort en stor och fantastisk resa, hon med. Hon tänker nog inte på det, men hon är skitduktig på ren svenska.

Helgen har ägnats åt altanbygge, så det fick ersätta ett bollpass.

Nu är det maj och exakt 23 dagar kvar tills det är dax för återträff och avslut på dessa 12 veckor. Sen börjar den verkliga utmaningen att klara sig utan dig, Bea, ojoj, lika bra att förbereda sig mentalt redan nu.

Tack för mig så länge. Jag är så sugen på mjukglass men tar ett päron i stället, mmm, så gott…

Hälsningar Johan

Beas kommentar:

”Cykel funkar bra, annars kan du köra styrka”

Hej Johan! Bakslag är aldrig roligt och det är verkligen i motgång vi alla prövas. Det är lätt att vara förbundskapten för ett landslag som vinner, men det är värre för den som förlorar match efter match… Det är då den verklige ledaren visar sig och precis som du nu gör, tar ansvar för dig och det du kan. Du ser det positiva och hittar det du är tacksam för, så du leder dig själv framåt ändå. Härligt jobbat!

Även om du inte kunnat springa händer det massor och du börjar inte helt om från ruta ett. Du har faktiskt en mycket mindre kroppsmassa att bära när du ska i gång igen.

Jag föreslår att du tar fram cykeln eller letar upp en motionscykel, för nu ska vi in på den tuffaste veckan. Om du inte har någon cykel i din närhet, kolla på lokala gymmet. Jag har lagt in konditionspass med cykel i stället. Har du en vanlig cykel, kör utomhus, så får du fin konditions- och benträning som brukar fungera för ljumskar. Att knät reagerar beror nog på att du skadat ljumsken och kanske inte går precis som vanligt, utan förmodligen kompenserar på något sätt. Cykel brukar fungera bättre för knän också. Om inte är det vila som gäller. Då ser du till att köra fyra bollpass i stället och satsar på styrketräningen denna vecka.

Ta fram målbilden du har i huvudet och ta fram din positiva känsla när du nått ditt mål även under dagar som tillståndet inte är på topp. Jag brukar använda Madonna som exempel. Om hon har en låg eller dålig dag och ska in på en scen och sjunga för 80 000 människor, då gäller det att ställa om och hitta sitt fokus för stunden. Sedan får man hitta återhämtning när det går och låta kroppen och knoppen vila för bästa balans.

”För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig” Nalle Puh, A.A. Milne

Lycka till, nu. Jag vet att du kan och jag tror på dig!

Skickar med ett recept på en potatissallad utan potatis från Emelie.

Kram, Bea