KA:s granskning visar att 1990-2009 minskade jobben inom skola, vård och omsorg med 35 000. Trots att Sveriges befolkning växte med tre kvarts miljon.
Av finansminister Anders Borgs (M) senaste vårproposition framgår  också att den välfärdsektor som kommuner och landsting ansvarar för får en allt blygsammare roll i svensk ekonomi (andel av BNP).
Det väcker många frågor om jobben och välfärden. KA ställde några centrala till Anders Knape (M) ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.

Tycker du att tillräckligt många idag jobbar i verksamheterna som kommuner och landsting ansvarar för?
– Jag kan inte säga vad som är den exakt korrekta siffran vid varje tillfälle. Men våra medlemmar (kommunerna och landstingen) kan i stor utsträckning leverera de välfärdstjänster som medborgarna efterfrågar, och med hög kvalité.
– I undersökningar visar medborgarna att de tycker att de får bra service. Sedan finns det områden där det inte fungerar lika bra.
– Jag var kommunstyrelseordförande på 90-talet. Då ägnade vi oss åt att skicka ut människor, i enorma mängder, ut ur verksamheterna. Och det var inte bra för verksamheterna, det kan jag konstatera idag. Därför är det glädjande att vi inte behövde vidta sådana drastiska åtgärder när den här krisen slog till.

 Många som jobbar där tycker att det finns för få händer och fötter?
– Vi har 310 medlemmar som bemannar sina verksamheter utifrån sina mål och målsättningar. Om de har för få eller för många anställda är en fråga upp till dem.

Du måste väl ha en allmän uppfattning i fråga?
– Det är att våra medlemmar ska ges goda möjligheter att kunna leverera välfärdstjänster till hög kvalité.

Och det gör man idag?
– Ja.

Många inom förskolan tycker att barngrupperna är för stora, personalen för få. Under senare år har det tillkommit bara en personal på åtta fler inskrivna barn. Är den relationen rimlig?
– Våra medlemmar sliter med en situation med stark tillväxt av barn som är koncentrerat till ett antal ställen. Och där är det ofta svårt att komma fram med nya barnstugor, nya lokaler.
– De har därför fått möta en ökad efterfrågan med att öka barngrupperna. Men man lägger nu ner stora resurser på att få fram nya lokaler så att man kan erbjuda storlekar på barngrupper som man tycker är bra.

Nog finns det väl barnskötare om man ville anställa fler?
– Vi kan inte trycka in hur mycket personal som helst på en barnstuga utifrån arbetsmiljöfrågor, och tillgången på lokaler.

Men barn kan man trycka in?
– Våra medlemmar är mycket medvetna om att på vissa ställen har antalet barn ökat i förhållande till personalen.

Ja, det finns det siffror på.
– Ja, men många gör vad de kan för komma till rätta med det. Problemet är att det äratt svårt att parera babybommar.
Enligt Anders Knape är problemet med personaltätheten inom förskolan  ”väldigt lokalt”. Han berättar att han en gång i tiden reagerat starkt när förskollärarna på förskolan där han själv hade barn ville skriva in fler barn men inte mer personal, för ”att få en bättre barnmix”.
– Så det är inte svart eller vitt i den här frågan.

Många barnskötare säger att orsaken är ekonomisk, man måste hålla budget. Är det inte så att det handlar om pengar?
– Det finns antal faktorer som styr personaltätheten i alla våra verksamheter, budgeten är naturligtvis en. Tillgång på personal, lokalerna, efterfrågan är andra komponenter.

Man pressar in barn i lokalerna men du säger att personalen inte vill bli fler?
– Jag säger inte att så är det generellt. Då gör du en felaktig tolkning.
Eftersom du tar upp det så är det väl viktigt?

– Det var bara min erfarenhet och jag tog upp det för att visa att det kan se olika ut.

Det verkar unikt?
– Det är din bedömning.

Enligt den politik som bedrivs idag blir den kommunala sektorn en allt mindre andel av svensk ekonomi. Tycker du det är bra?
– Vi redovisar faktiskt i vår Ekonomirapport en volymökning som är mer än det demografiska (befolkningsförändringen) behovet. Det kan inte vara så stelt att den kommunala sektorn ska ha en exakt andel av BNP varje år.
– Jag kan inte säga exakt hur mycket av ekonomiska tillväxten som ska gå till vår sektor, din plånbok eller staten. Vi måste titta på behoven, demografiska utvecklingen och den tillväxt som sker genom ökad efterfrågan, dyrare sätt att lösa saker på… en mängd komponenter.

Nej, men vad tycker du om trenden: att den kommunala sektorn blir relativt mindre?
– Sedan 70-talet har trenden varit att en större andel av tillväxten gått till annan konsumtion än den offentliga.

Kommer kommunala sektorn kunna möta behoven trots den här trenden?
– Om vi tittar på den framtida välfärdskonsumtionen så har varken du eller jag kristallkulan. Så jag kan inte jag ge ett entydigt svar om det ska vara mer eller mindre.
– Det jag saknar är en bra diskussion om välfärdsuppdragets framtida omfattning och finansiering.
– Jag kan inte bara rakt av ställa upp på beskrivningen att blir bättre om fler jobbar i den kommunala sektorn. Man måste ta hänsyn till fler faktorer.

De jag talat med som jobbar där säger ofta att förutsättningarna skulle bli bättre. Exempelvis om fler arbetade på deras äldreboende.
– Jag har kompisar som skruvar lastbilar på Volvo. Dom skulle också gärna ha några flera i produktionen.